Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. »Frihetens sångarätt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
nad mellan de tvänne arterna. Förstå vi det rätt,
så är kåseriets högsta konst att på ett tilltalande
sätt tala (eller skrifva) om ingenting, en konst,
som är svår, men i arten af hokus-pokus och
taskspeleri; följetongen däremot icke blott medgifver
utan förutsätter till och med, enligt vår uppfattning,
ett innehåll, hurudant detta nu än må vara». Nog
kunde det väl hända Orvar Odd, framför allt i yngre
dagar, att han gick på ackord med denna ideala
fordran och, som Holberg säger, lagade sin soppa
på en »Pölsepinde», men hans sträfvan att vara »ej
blott til Lyst» är dock omisskänlig. I hans Valda
Skrifter ha intagits en hel följd kulturhistoriska
utkast, som vittna härom.1
Emellertid är ju dock följetonisten i främsta
rummet hänvisad tiil de ämnen, som för stunden
upptaga publikens tankar, och sällsynt är att hans
arbeten kunna bevara sitt intresse för senare
generationer. Orvar Odd har ej helt undgått detta öde.
Hans artiklar vimla af hänsyftningar på samtida
tilldragelser, hvilka, fastän de icke äro svåra att
förstå för den, som har en smula kunskap om den
tiden, dock hafva mist nyhetens behag och därmed
ock sin udd och stimulans. Stilen har visserligen
bättre än de flesta andra dåtida författares
bibehål
1 De flesta torde väl förskrifva sig från St.-B:s senare år;
kronologiska uppgifter saknas i denna liksom i de flesta
upplagor af svenska författare. — Om St.-B:s historiska intressen
och studier vittnar ock hans bok om Reuterholm efter hans egna
memoirer (1862).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
