Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. »Frihetens sångarätt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
svärmar ett helt hof tillbedjare (bl. a. till och med
en turkisk amiral, en historisk person); det är ett
helt galleri af växlande typer ur den dåtida
socie-teten, som införas på scenen, och all deras flirt,
deras intriger och deras skvaller skildras con amore.
Sturzen-Becker var här riktigt i sitt esse och visar
»Orvar Odds kavaljérs-manér» från dess elegantaste
sida. Det är samma anda och samma stil som i
hans följetonger, men den spirituella leken är här
adlad till poesi genom den lättflytande värsens
behagfulla rytmer.
Bland de mindre värsberättelserna vill jag fästa
uppmärksamheten på tvänne, John Faa och Klaus
Störtebecker, båda skildrande äfventyrare, den förre
en sigenarhöfding i England, som bortröfvar en
adlig slottsfru, men upphinues och dödas af gemålen,
den andra en sjöröfvare från Hansans dagar, som
Sturzen-Becker skröt af att vara litet släkt med, och
som han tecknar på följande sätt:
Han var en vild och försvuren en;
af krönikan så är han porträtterad;
en undersätsig med stackota ben,
men raskt och energiskt modellerad,
med bröst och skuldror af mäktigt slag,
med breda näfvar att ta ett tag,
med starkt markerade ansiktsdrag,
ett lurfvigt hufvud, en trotsig panna,
ett öga skarpt under buskigt bryn,
och hakan skäggig och solbränd hyn!
Där har ni i pännstreck få, men sanna,
en sjögast, djärf så fan förbanna!
en äkta krabat på guds försyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
