Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. »Frihetens sångarätt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
Man kan väl spörja om bland alla
Sturzen-Beckers samtida fins en enda, som gjort maken till
denna friska och hurtiga karakteristik.
För stilen i dessa berättelser med dess
afsikt-ligt vårdslösa elegans har nog Byron varit den
närmaste förebilden, men denna stil stämmer så väl
med Sturzen-Beckers eget kynne, att efterbildningen
ej värkar såsom sådan. Den store ängelsmannens
lidelsefullhet möter oss icke här, men om den
svenske skalden hållit sig på ett lägre plan, visar just
detta, att han med konstnärlig begränsning nöjt sig
med hvad som låg inom området för hans krafter.
Någon gång kan det väl hända honom, att han
faller in i sitt följetongsmanér, att han genom någon
liten hänsyftning på en tilldragelse för dagen eller
någon småkvick satirisk släng lämnar det poetiska
området; äfven i hans lyriska dikter kan ett
sådant inpass understundom bryta stämningen, men
denna svaghet minskades med åren.
Ju äldre Sturzen-Becker blef, dess mer trädde
satirikern och skämtaren tillbaka, desto mera
positivt och rent förmådde han ge uttryck åt det ideella
patos, som alltid funnits hos honom, men som i
yngre dagar yttrat sig mera negativt. Hans blick
når vidare och djupare, och hans sång finner nya
ämnen och nya toner för dem. Att en skald inemot
och efter uppnådda femtio år uppnår sin vackraste
och rikaste period, är kanske icke minst i Sverige
en sällsynthet.
I sin danska själfbiografi undrar Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
