Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. »Frihetens sångarätt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
liga, de etiska och estetiska. I viss mån blef han
sålunda en paralell till Strandberg, och den forne
rabulisten slöt ju med att bli medarbetare hos
denne i Posttidningen, men Sturzen-Becker är dock
olik denne därutinnan, att han icke nedlade vapnen.
-Om än kampens mål växlade, bibehöll han dock
alltid sin stridbarhet, och han skref till den nämde
vännen:
Det känner jag vid mig själf, att jag vid fanan
har intet svikit och ingenting förrådt,
i hvilka skiften som hälst, hvad vakt som gafs mig;
och stå vill jag framgent, så som jag har stått.
Jag viker icke en tum, som man och, mogen,
från där jag ställde mig själf, som yngling, fast;
så länge jag har en lans och armen orkar,
jag måttar åt samma fiende mitt kast.
Hade han rätt att yttra dessa stolta ord? Ett
bestämt svar härpå kan ges först af den, som i detalj
granskat hans lifsgärning som publicist. Han hade
aldrig uppträdt med så braskande åthäfvor som
mången annan af »frihetens sångarätt», men ingen
af dem torde kämpat så tappert. Det bör hafva
varit vemodigt för Sturzen-Becker mången gång,
då han såg sina bästa ansträngningar fåfänga och
sina skönaste drömmar skingrade, men desto
vackrare är det att se huru han bar detta, huru han
aldrig lät sitt friska mod nedslås utan alltjämt
vär-kade med ungdomlig håg. Ett präktigare uttryck
för denna hängifvenhet och denna obrutna
pliktkänsla kan man ej finna än det Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
