Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. »Frihetens sångarätt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34i
Jag trifves icke i prästernas sakristior,
jag dyrkar min gud i sanningens fria ljus,
i detta kor, där mau träder med svärd i handen,
då fåvettet lämnar sitt i ett vapenhus.
Det är värkligheten, som intresserar honom
och han låter i en dikt dennas sångmö säga till
fantasiens:
Med ljufligt sinne, vingad häl
du himlens rike tar,
jag, tidens barn af all min själ,
jag blir på jorden kvar...
Jag trifs ej i din trolldomsring
i evigt drömmeri,
med ögat vill jag se mig kring,
med handen gripa i;
för mänskor jag på jorden här
ett Gimle bygga vill,
och sången blott mitt värktyg är,
min murarslef därtill.
Som tidens barn fortsatte han ock att i
diktens form säga sin mening i dagens frågor, och det
med växande allvar. »Af naturen litet stämd i
moll» kallar Sturzen-Becker sig en gång; jag
lämnar därhän, om detta gällde om honom såsom en
bestående egenskap, men hans dikt fick med tiden
en djupare klang. Ljunggren sammanfattar hans
utveckling så, att han från radikal’kosmopolit blef
först skandinav och till sist patriot. Det ligger en
sanning i detta yttrande, men man kunde därtill
foga det tillägget, att Sturzen-Beckers lifsintresse
från att vara fäst vid de politiska och sociala
förhållandena vände sig till de mera allmänt
mänsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
