Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Roman och novell. August Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
skisser införda i Aftonbladet, sedermera samlade i
bokform under titlarne Genremålningar (1842) och
De fyra signaturerna (1843).
Dessa småberättelser, som under årens lopp
följdes af många i samma stil, utmärka sig genom
godmodigt skämt, stundom uppblandat med en
beskedlig satir öfver lifvet i våra småstäder. Vid
sidan af dessa kommo en hel rad större noveller,
den första, Guvernanten (1843), skrifven för att
inlägga en gensaga mot Sturzen-Becker, som tillåtit
sig att gyckla med de stackars guvernanterna.
Denna berättelses tillkomst är ytterst karakteristisk
för Onkel Adam, ty nästan hela hans författarskap
är inspirerat af medkänsla för de lidande, de
förtryckta och åsidosatta. Ofverallt tar han sikte på
de sociala missförhållandena, talar de socialt
vanlottades sak och beifrar moraliska lyten.
I Får gå! (1844) visar Wetterbergh sålunda,
huru de fattiga stundom af omständigheterna
drif-vas till brott, huru orättvisa de bestående lagarne
äro, huru fördärfligt skråväsendet värkar o. s. v.
I Ett namn (1845) predikar han mot adelshögfärden,
men ifrar också mot tidningspressen, som väcker
upp passionerna, m. m. Ur tendenssynpunkt den
märkligaste liksom till omfånget den största af hans
berättelser är Pänningar och arbete (1847); äfven här
påpekas, huru de sociala missförhållandena skapa
brottslingar, men själfva tesen i boken är
framhållandet af associationsväsendets betydelse. Såsom
titeln antyder, diskuteras här förhållandet mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
