Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Roman och novell. August Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
eller Kron, är således en förträfflig människa, som
blott har det felet att vara något ledsam, och
detta därför, att han totalt saknar hvarje patos, att
han ingenting vill, utan möjligen skaffa sig en
skälig bärgning och vinna sin älskade, men af
lutter blygsamhet och redbarhet gör han icke ens
därför några ansträngningar. Denna tillbedda å
sin sida, hjältinnan, är alltid lika förträfflig och
därtill högättad och bildskön, hon är mäktig af
stark kärlek, men behärskad, klär sig alltid med
mycken smak, men är fri från all fåfänga,
välgörande, öm, omtänksam och egarinna af en större
förmögenhet, den hon i sista kapitlet jämte sin
hand skänker hjälten.
Hufvudpersonerna i romanerna, vare sig goda
eller onda, äro abstrakta och konventionella. Men
jämte dem fins där ett rikt galleri af bipersoner,
och dessa äro i regeln inga magra schematiska
fi-gurer, utan folk med kött och blod. Framför allt
excellerade Blanche i skildringar af Stockholmska
småborgare, handtvärkare och gesäller och deras
familjer; i dessa kretsar hade han ju själf vuxit upp,
och därför blefvo dessa figurer inga blodlösa kopior
efter vanliga romanfigurer. Här har Blanche
häm-tat stoffet ur sin egen erfarenhet och tecknat efter
lefvande modell. Han har till och med infört
värkliga personer sådana som polismästaren Vannqvist
(Gamle-Olle kallad), balarrangören Torngren och
spelhusegaren Almgren. Och se’n ha vi hela raden
af dessa s. k. original, som Blanche tyckte så
myc
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
