Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Roman och novell. August Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
ket om att sysselsätta sig med, människor med
utpräglade egenheter, värkligt humoristiskt uppfattade.
Ofta är det tämligen tvifvelaktiga existenser, som
af en eller annan anledning kommit på sned med
samhället, som föredraga att lefva sitt lif efter sitt
eget hufvud framför att böja sig för den allt
utjämnande regeln eller goda tonen, men som under
sina besynnerligheter dölja goda hjärtan och
känsliga sinnen. För dem, som läst dessa romaner,
vill jag blott erinra om ett par sådana typer som
»magistern» i Första älskarinnan och tiggargossen
Olof i Vålnaden. Några bofvar med mera
humoristisk läggning skulle kunna räknas hit.
Det finnes också åtskilliga mera fristående
scener, som i och för sig äro förträffliga. Jag
tänker t. ex. på ett kapitel i Banditen, som försiggår
på värdshuset Gyllene päronet hos traktören
Kristoffer Pung, eller på den dråpliga slutscenen i
Flickan i Stadsgården, där kopparslagaremästaren
Brundström och hans gumma skola fara på sin
fostersons bröllop, då han efter många bekymmer
och öden slutligen fått den rika arftagerskan. Den
hederliga frun är alldeles vimmelkantig af sin och
sin fostersons lycka, och utgjutelser öfver denna
omväxla med föreskrifter för tjänstefolket och med
förmaningar till hennes gubbe åldermannen att
iakt-taga ett värdigt uppförande.
Romanerna äro berättade med talang,
omväxlande och lifligt. Att händelserna allt för ofta bero
på yttre tillfälligheter, och att de handlandes
karak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
