Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Återblick på Sveriges yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Återblick på Sveriges yttre politik
Trygghetskänsla, passivitet och nedrustning
Vårt lands helt förändrade läge är endast skenbart en följd av den
explosionsartade utvecklingen under de senaste åren. De djupare orsakerna gå
tillbaka till det föregående världskrigets slut. Tack vare detta hade Sverige
vunnit avsevärda militärpolitiska fördelar och kommit i en oväntat
gynnsam situation. Av de bägge stormakterna i Östersjön hade Ryssland
pressats tillbaka från sina framskjutna positioner, tvingats uppge Finland och
randstatsbarriären och sett sitt kustområde begränsat till sandbankarna
bakom Kronstadt. Tyskland å sin sida var för avsevärd tid framåt splittrat
och försvagat och stod under segrarmakternas direkta tryck. Därmed hade
i själva verket för vårt land ett militärpolitiskt läge uppstått, som
påminde om stormaktstidens. Man måste dock räkna med att Rysslands och
Tysklands återgång till normal styrka var en tidsfråga, och att under sådana
omständigheter ett militärt starkt Sverige var en nödvändig förutsättning
för det gynnsamma lägets bevarande. Västmakternas möjligheter till
effektivt ingripande voro begränsade, och intet stöd kunde väntas för Finland
och de baltiska staterna från Tyskland, eftersom detta i början av
1920-talet sökte anknytning till Sovjetunionen. Endast Sverige återstod. Hur
det Sverige, som de riktade sina blickar på, var beskaffat, veta vi alla. Där
fanns föga tanke på att tillvarataga landets mest elementära intressen. Av
det nya läget drogo svenskarna tvärtom slutsatsen, att Sveriges
utrikespolitik mer än någonsin skulle vara att icke föra någon utrikespolitik. Vi
kröpo ihop bakom Finlands och Baltikums rygg och överläto åt dem att
försvara Sveriges intressen. Endast en man i ansvarig ställning vågade säga
ut, vad dessa krävde — utrikesminister Hederstierna. Men hans uttalande
1923 om nödvändigheten av ett svenskt-finskt försvarsförbund resulterade
endast i att han själv tvangs att avgå.
I stället för att begagna sig av de möjligheter situationen erbjöd och,
såsom Sveriges intresse krävde, sträva efter att i det längsta bevara det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:53:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlinjen/0005.html
