Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Återblick på Sveriges yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppkomna läget i Östersjön, avsade sig Svenge genom den ödesdigra
nedrustningen 1925 de militära maktmedel, som skulle ha kunnat trygga ett
avgörande inflytande åt oss i Nordeuropa.
Nedrustningen var det mest betecknande uttrycket för den passivitet och
bristande statsvilja, av den småsvenska anda, som sedan skulle komma att
prägla 1920- och 1930-talets svenska politik. Mot den främste
företrädaren för rikstanken, konungen, mot alla varnande röster från dem, som
sågo vårt läge i större perspektiv, påtogo sig 1925 års man utan betänkande
ansvaret för detta beslut.
Den verklighetsfrämmande tro på Nationernas Förbund, som varit en
av drivfjädrarna till 1925 års nedrustning, behärskade utrikespolitiskt vårt
land under det följande årtiondet. Riksförsvaret sjönk allt djupare i gitt
förfall, trots ett uppoffrande arbete av dess personal, och trots högerns
ihärdiga men otacksamma arbete för dess stärkande.
Ändrat läge - oförändrad politik
Nationalsocialismens seger i Tyskland betecknar en vändpunkt för svensk
politik, ehuru detta icke stod klart för de styrande. Därmed kunde detta
land inom kort beräknas återinträda i Östersjö-politiken, vilket i sin tur
påskyndade Rysslands återgång till sin tidigare aktiva politik. De
förutsättningar, på vilka det officiella Sverige byggt sin utrikespolitik, eller
rättare sin utrikespolitiska overksamhet, voro därmed borta. Det behövdes
ingen särskild klarsynthet för att inse, vilka följder detta måste få. Men så
skedde icke. Tvärtom utgör 1933 en bottenpunkt i samtida svensk politik,
eftersom man då t. o. m. ansåg sig berättigad att »av statsfinansiella skäl»
inställa vissa militära övningar.
Samtidigt började de direkta nackdelarna av de svenska politikernas helt
felaktiga inställning till utrikespolitiken att klart visa sig. Om ock många
yttringar av den nya regimen i Tyskland måste synas främmande och
motbjudande för svensk opinion, var därifrån ett långt steg till den kampanj,
som i socialdemokratisk och liberal press öppnades. Där överförde man
inrikespolitiska värderingar på utrikespolitiken och glömde reala svenska
intressen. Än mera anmärkningsvärt var, att i just de kretsar, som
lidelsefullt togo parti, icke en tanke uppkom, att det nya läget och även deras
eget ställningstagande borde medföra försvarspolitiska konsekvenser. Först
med NF:s alltmera uppenbara misslyckande kunde en begynnande
förändring spåras. Men ännu hösten 1935, då försvarskommissionen framlade
ett förslag, väsentligen utarbetat efter parlamentariska och icke efter
militära grunder, ansågo sig socialdemokraterna böra komma med ett underbud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:53:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlinjen/0006.html
