Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Återblick på Sveriges yttre politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som innebar ytterligare nedrustning. Deras representanter i kommissionen
vågade t. o. m. ge skriftligt pà att de ansågo diktaturstaterna oförmögna
att föra krig.
Sedan ha förhållandena ändrats. Väl tog det ur landets synpunkt alldeles
för lång tid, innan försvarsfrågan upphörde att vara en inrikespolitisk
stridsfråga. Här skall dock med glädje konstateras, att så skedde. Men man
skulle ha önskat en klar bekännelse från dem, som stodo bakom
nedrustningen 1925, att de felat. Endast få ha haft det moraliska modet att öppet
medge detta, främst herr Fredrik Ström. Statsministern däremot har ansett
sig kunna förklara, att han för sin del icke ångrar sin medverkan 1925.
Om detta och om hans ord hösten 1939, »vår beredskap är god», skall
eftervärlden fälla sin dom.
Den tysk-ryska pakten och dess följder
för vårt land
Genom den tysk-ryska pakten i augusti 1939 bortföll tills vidare risken
för den sammanstötning i Östersjön, som vi tidigare varit tvungna att räkna
med. Men andra faror uppstodo. Efter den reglering av de tysk-ryska
intressena, som var Rysslands hårda villkor för uppgörelsen, var de baltiska
staternas öde beseglat. Än farligare för Sverige blev emellertid, att
Ryssland kunde räkna med en tysk neutralitet eller t. o. m. välvillig neutralitet
vid ett angrepp på Finland. På grund av denna omständighet jämte 1925 års
nedrustning ansåg sig Ryssland icke behöva befara ett svenskt
ingripande i öster. Den 30 november blev åter en ödesdag för Finland och för vårt
land. De tre och en halv månader, som följde, ha för Sverige betytt en
skakande inlevelse i nationella värden och i den ödesgemenskap, som sedan
ett årtusende förbinder oss med Finland.
Ett uttryck för den samling kring fosterlandet, som Rysslands angrepp
mot Finland skapade, var tillkomsten av samlingsregeringen den 13
december 1939. Jämförd med tidigare förhållanden var denna ett avgjort
framsteg, ehuru dess sammansättning främst bestämdes av parlamentariska
förhållanden och icke av sakliga behov.
Denna regerings förnämsta uppgift borde ha varit att till det yttersta
stödja Finland i dess kamp. Bindande bevis ha ej framlagts för att väpnad
hjälp på ett tidigt stadium och i större skala, vare sig med frivilliga eller
reguljära förband, skulle ha medfört Sveriges indragande i stormaktskriget.
Till dem, som belåtet hävda, att utvecklingen givit den officiella politiken
rätt, skall endast sägas — än är Finland ej säkrat, än dess frihet ej tryggad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:53:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlinjen/0007.html
