Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyldig Erik och Sveriges rike, hvarefter han skulle draga
af landet antingen till sina pantslott (Erik undantager
från dem Karkus) eller annorstädes. Blefve fråga om
hertig Kristoffer vore genom ed bunden konung Erik,
skulle sändebuden neka dertill, dock kunde de gifva att
förstå, det han vore Eriks bundsförvandt. Vore det kändt,
att han var Erik bunden med ed, och polackarne under
sådana förhållanden ej ville gifva honom lös, skulle man
erbjuda att lösa honom från eden, men med vilkor att
att han ej heller skulle vara Polen pligtig med ed utan
behålla hela Riga stift fritt för sig och sina efterkommande
och aktas och hållas för en fri förste. Ville polackarne
ej inrymma honom hela stiftet, så borde legaterna
sätta sig i förbindelse med Kristoffer för att få
veta, om han ville nöja sig med mindre, dock borde han
ej taga emot ringare än halfparten och för sitt fängelses
skull inrymma konungen af Polen något olideligt, ty Erik
ämnade ej öfvergifva honom. Finge legaterna säker kunskap
om, att hertig Kristoffer gifvit sig under Polen,
skulle de ej vidröra hvarken hans eller hertig Johans
sak. Helst önskade Erik, att ett förbund slöts mellan
Sverige och Polen till försvar för begges besittningar i
Livland, men hotade underhandlingarne att gå om intet
på denna begäran finge legaterna ej vidhålla den. Ville
deremot polackarne, att Sverige skulle med dem sluta
förbund mot Ryssland, måste legaterna neka dertill,
emedan konung Erik förut slutit fred med storförsten. Kunde
ej fred erhållas borde underhandlas om stillestånd. [1]
De svenske sändebuden, som lemnat Stockholm strax
efter midsommar, anlände till Knischin i Litaven den 26
Aug. Strax dereftei anlände konungen af Polen och den
29 Aug. framlemnades de svenskes propositioner. Polske
vicekansleren framförde till en början, att Polens
förbund med Danmark hindrade fullföljandet af underhandlingarne,
om Sveriges fordringar vore till men för Danmark.
Häremot anförde de svenske sändebuden, att Sveriges
stridsfrågor med Danmark alldeles ej anginge denna
underhandling, som rörde Livland. Derefter framförde
de enligt sin instruktion i första rummet fordran om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
