Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Narvafarten hindrades skulle de försvara dermed, att
östersjöstäderna slagit sig till komungens fiender. [1] Äfven
denna gång liksom 1561 och 1563 ville ej zaren medgifva
en direkt underhandling mellan sig och Erik, utan
de svenska sändebuden hänvisades att förhandla med
bojaren och voivoden öfver Novgorod, Pleskov och
Livland Mikael Morosov. Med denne afslöto de i Dorpt i
September ett nytt stillestånd från den 21 November
1564 till 21 November 1571. Gränserna i Livland skulle
nogare bestämmas i Juli följande året af dertill å ömse
sidor utsedde män. Sverige skulle i Livland erhålla
Reval (med undantag af Kolk, Skedra och Ropot, som
lades till det ryska Wesenberg), Pernau, Wittenstein och
Karkus. På det öfriga Livland såsom zarens ärftliga
egendom skulle Sverige ej göra anspråk. De begge
ländernas inbyggare skulle drifva obehindrad köpenskap med
hvarandra, dock skulle de erlägga tull efter gammalt
bruk. Främmande köpmän, särskildt Lybeckarne, som
ämnade sig till Narva eller Livland, skulle obehindradt
få resa genom svenska Estland. Köpmän i Narva och
Dorpt skulle ega fri fart sjöledes förbi svenska Estland.
Doctorer, krigsfolk och andre, som ämnade sig i storförstens
tjenst, skulle utan hinder kunna taga vägen
genom Sveriges område. Ingen af begge magterna skulle
understödja konungen af Polen mot den andre. [2]
Sveriges eröfringar i Wieken voro, som synes, ej
inbegripna i freden, hvadan ryssen ej erkänt dem. Erik
hade dock vunnit, att farten på Narva af främmande
köpmän blifvit tillåten endast genom svenska Estland
och sjövägen till Narva stod endast öppen for zarens
egna undersåter.
Konung Erik hade uti sin sold i Livland ett ej obetydligt
antal tyska ryttare. Erik hade sjelf från början
varit emot användandet af värfvade utländske ryttare,
men Klas Kristersson Horn hade så kraftigt förordat
användandet af dem, att konungen gifvit sitt bifall dertill
och de i svensk tjenst stående tyska ryttare i Livland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
