Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen betinga sig afträdandet af Livland. [1] Zarens
anbud voro alltför frestande, hans eget behof af Rysslands
vänskap alltför stort för den föga samvetsgranne
konungen. Dertill kom, att just nu nya rykten började
sprida sig om stilleståndsunderhandlingar mellan Ryssland
och Litaven. Sådana fördes verkligen mellan 30
Maj och 22 Juli 1566, ehuru de strandade på Ivans
oeftergifliga fordran på Riga och Wenden. Erik framlade
derföre storförstens förslag inför riksrådet den 19 Juli.
Rådet ansåg, att man icke kunde bifalla zarens begäran,
men att man borde sända en beskickning till Ryssland
för att ursäkta sig. [2] En ståtlig sådan tillrustades ock,
bestående af Nils Gyllenstjerna, Måns Jönsson, Erik
Håkansson samt sekreteraren Matthias Schubert och Bertil
Jöransson som tolk. De fingo väl ej medgifva Katarinas
utlemnande men dock lofva, att om zaren önskade hafva
henne i förvar för att skaffa sig gynsamma fredsvilkor af
Polen, hon af Erik skulle hållas i sådant, till dess zaren
begärde hennes frigifvande. Som Sveriges fordringar
skulle de uppställa: 1:o att Erik fritt skulle få antasta
konungen af Polen och harmästaren samt behålla sina
eröfringar, 2:o att han skulle få antasta de tyske, hvar
han kunde, besynnerligen på konungens af Sverige vatten,
3:o att coadjutorn hertig Kristoffer af Mecklenburg skulle
inrymmas Treiden, Kremon, Dalen, Roop, Hogrosen, Salis,
Wainsell och Lemsal stad och slott, hvilka han hade i
possesion den tid, han gaf sig under Sveriges krona.
Huru angelägen Erik var om Rysslands vänskap synes
deraf, att gesandterna i nästan krypande ordalag skulle
tacka för den heder, Ivan bevisat honom dermed, att han
medgifvit, det Erik skulle direkt få underhandla med
zaren ej som förr med voivoderna i ryska Livland och
Novgorod. [3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
