Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erik, fruktande att genom dröjsmål stöta zaren, hade
brådt att få legationen i väg. Den 26 Oktober erhöll
Gyllenstjerna befallning att genom natt och dag resa till
Viborg, dröjde han, hotade konungen med åtal inför ständerna.
För att vinna sitt mål var Erik emellertid beredd
att gå ännu längre, än instruktionen utvisade. Redan
dagen efter nyssnämda skrifvelses utfärdande eller den
27 Okt. sände konungen Gyllenstierna en ny, hvari
sändebuden ålades att, om moscoviten ej visade sig
medgörlig, använda några artiklar i slutet af en brefvet
medföljande replik på storförstens möjliga propositioner;
hvarjemte dessa värf vid strängt straff ej finge yppas för
någon annan än storförsten. Af de följande händelserna
synes, att denna replik, som ej mera finnes i behåll,
bemyndigat dem att i nödfall medgifva Katarinas
utlemnande. [1] Något derefter den 24 Nov. anlände en rysk
budbärare Zousac Zavilie från Ivan till Erik. Denne
erbjöd i sitt bref Erik fred så väl i Livland som
annorstädes, att Erik skulle få antasta sina fiender både i
Narviska viken och på annat håll samt i fred besitta
coadjutorns land, och hvad han kunde eröfra från Polen. [2]
Detta bref lifvade Eriks förhoppningar ännu mer.
Gyllenstjerna fick befallning att ej vid gränsen vänta på
lejd utan genast fortsätta sin resa. Sina fordringar i
Livland ger konungen nu bestämdare tillkänna. Han
ville få sig tillförsäkrade Helmet, Ermes, Rujen, Burtnick,
Wolmar, Wenden, Arnies (Arrasch?), Nytau, Schujen, Suntzell,
Rodenpois, Segewold, Neumühlen, Dünamünde, Riga,
Dalen, Kirchholm, Ascherade, Treiden, Kremon, båda
Roop, Mojahn, Hogrosen, Rosenbeck, Wainsell, Lemsal,
Salis och i Kurland Mitau, Bauske och hela det vester
derom belägna Kurland. Vestra hälften af Livland således
och den vestra, större delen af Kurland. Skulle storförsten
vilja undantaga Riga eller någon annan vigtigare
befästning, förklarade Erik sig ej kunna ingå på förbund
att föra kriget, så länge storförsten syntes, utan i så
fall skulle det stå Sverige fritt att vid lägligt tillfälle
sluta fred med Polen. [3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
