Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sändebuden anlände i början af Febr. 1567 till
Ivans residens Sloboda, der zaren emottog dem med
mycken ståt. Den 16 Februari afslöts det nya förbundet
mellan sändebuden och storförsten. Vänner och fiender
skulle vara gemensamma för begge furstarne. Konungens
af Polen syster Katarina, som hertig Johan „hafft hafver,“
skulle af Erik utlemnas till Ivan. Storförsten „benådade
af sitt fäderne Livland“ konung Erik med Reval, Pernau,
Wittenstein, Karkus, Helmet, Rujen, Ermes, Burtnick,
Salis vid åmynnet, Pürkoll och allt det, som af ålder
legat under dessa slott, samt i Wieken Hapsal och Lode.
Det öfriga Livland, Estland och Kurland finge ej anfallas
af Erik, utan förbehöll sig storförsten detsamma. Dock
skulle Erik i Kurland för coadjutorns, hertig Kristoffer,
räkning få intaga, hvad han kunde, hvarmed storförsten
ville benåda Kristoffer. Erik finge ej hindra danske och
lybske köpmäns färd till Narva, hvaremot Ivan genom
sändebud skulle söka förmå Danmark och Lübeck till
fred med Sverige och, om de vägrade dertill, sluta
förbund med Erik mot dem. Blefve Katarina ej utlemnad,
eller om Erik befallde förgöra henne eller brukade någon
arglist, så att hon doge strax efter utlemnandet, skulle
förbundet annihileras. Förbundet slöts på Eriks och
Ivans lifstid. Sändebuden försågo förbundsbrefvet med
sina underskrifter och sigill, hvilka sedermera skulle
utbytas Eriks egna. [1]
Som man ser, var det långt ifrån, att Ivan beviljade
allt, hvad Erik framställt som sina fordringar. Det
Sverige skulle få eröfra, utöfver hvad det redan innehade,
var skäligen obetydligt, Narvafarten skulle ej få förhindras,
och det löfte storförsten gaf att mäkla fred med
Danmark och Lybeck eller, om, de vägrade, förbinda sig
med Erik emot dem var ej mycket värdt. Den enda
verkliga fördelen för Sverige låg i att vara tryggadt för
ett ryskt anfall under sin fejd mot Danmark, Lybeck och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
