Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonsten genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
draga till sig vissa nyttiga djurarter. Bland
australiska stammar förekommer
fortfarande sådana magiska bruk.
Bland de gamla kulturfolken vid
Medelhavet och i Främre Asien voro speciellt
egyptierna ivriga utövare av målarkonsten.
Deras tempelväggar, gravkammare,
mumiekistor och möbler täckas av en rik bildflora
med motiv från mytologien, historien och
vardagslivet. Genomgående inskränker sig
emellertid denna konst till en färglagd
konturteckning med drag av
verklighetsiaktta-gelse, men i övrigt konventionell i fråga om
stil och struktur. Så t. ex. återgives
människornas underkroppar och huvuden i
profil, överkropparna och ögat framifrån.
Här framträder tydligt den primitiva
minnesbilden och ett naivt krav på största
möjliga tydlighet. Liknande drag återfinns
inom det äldre grekiska vasmåleriet. Dock
försvinna de, när detta mera fulländats, dock
med bibehållande av konturmaneret. Detta
utmärkte även det monumentala måleriet i
Grekland ända fram till början av 300-talet
f. Kr. Av denna konst, vars främste
representant var Polygnotos, som verkade
omkring 450 f. Kr., finns tyvärr intet bevarat.
Samma är förhållandet med målarkonsten
under Alexander den store, som främst
arbetade med ljus och färgeffekter. Denna
konstart fortlevde senare hos romarna,
liksom etruskerna upptagit det äldre grekiska
måleriet. En föreställning om dess art får
man dels i Rom bland Palatinens
furstevillor och dels i de kampaniska städerna
Her-culaneum och Pompeji, som erbjuda en
provkarta på antikt dekorationsmåleri vid
tiden för vår tideräknings början. Ett
viktigt dokument är även den i Pompeji funna
ståtliga mosaikbilden Alexanderslaget.
Denna mosaik gör epok i vår tids kännedom om
den antika målarkonstens komposition och
färgsinne. Bilden föreställer, när
Alexan
der den store i slaget vid Issos stormar in i
det persiska högkvarteret, och är utförd
med en sällsynt kraft och inlevelse.
Kompositionens mästare är enligt traditionen en
kvinna, egyptiern Timons dotter Helena.
Tavlan flyttades av kejsar Vespasianus till
Rom och är numera förvarad i Museo
Na-zionale i Neapel.
Detta den hellenistiska tidens måleri gör
verkligen skäl för namnet målarkonst i vår
tids bemärkelse. Den uppnår sin effekt
genom växelverkan av ljus, skugga och färger,
och är inte numera blott en färglagd
konturteckning. Emellertid gingo dessa sålunda
vunna resultat till största delen förlorade
under den tidigare medeltiden, även om
vissa traditioner bevarades i de bysantiska
kyrko- och bokmålningarna. Nästa led i
utvecklingen inträder med den romanska
stilen, som i vårt land omfattar tiden 1050
—1250. Den romanska stilens måleri
bygger i både stilistiskt som tekniskt avseende
på den senklassiska och gammalkristna
konsten. I ornamentiken finner man starkt
stiliserade bårder, som återgå på den
klassiska konstens båda favoritmotiv,
akantus-rankan och palmettbården.
Bildframställning har likaledes den högtidliga och
värdiga hållning, som präglar den
gammalkristna konsten. Betecknande är även den
tidens strävan att helt fylla den dekorerade
ytan med måleri. Figurerna avteckna sig
mot en vanligen blå bakgrund. De olika
bildfälten avdelas av bårder eller
medaljonger, och mellanrummen utfyllas av
palmetter, rosetter o. dyl. Ofta avslutas
dekorationen nedtill med en målad draperibård,
utgörande en imitation av de textila
dekorationer, som av allt att döma sedan
forn-minnes tider varit ofta förekommande såväl
i kyrkor som i världsliga hem. För första
gången möter oss här den starka imitativa
strävan, som är ett av den målade rumsde-
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
