Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonsten genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
korationens mest typiska och genomgående
drag.
Även tekniskt liksom stilistiskt byggde
den romanska tidens måleri på antika
förebilder, ehuru man utan svårighet kan
skönja avståndet mellan den klassiska konstens
soliga medelhavsländer och det kalla
norden. Den teknik, som användes, var
nämligen en sorts förenklat freskomåleri. Som
bekant karakteriseras fresken därav, att
färgen strykes på våt puts, varigenom den
tränger in och förenar sig med denna. Detta
låter sig emellertid endast göras, om endast
en liten del av putsen och målningen göres
färdigt åt gången. I vårt land putsade man
hela rummet på en gång, och på så sätt
ble-vo endast de kraftigt och på fri hand
dragna ytterkonturerna utförda i en storts
fres-koteknik, under det att den övriga
målningen utfördes al secco.
Under den romanska tiden utfördes oftast
putsen synnerligen omsorgsfullt. På det
grova och avjämnade underlaget ströks ett
noggrant arbetat, fint kalkbruk, som väl
glättades. De färger, som därefter
användes, voro utan undantag jordfärger, och
själva färgskalan var ganska enahanda.
Genom analys har man kunnat påvisa, att
de vanligast förekommande färgerna äro
kalk eller krita (vitt), kimrök, ultramarin,
kopparkarbonat (grönt) samt ljusockra. I
allmänhet lades lokalfärgerna i hela plan
inom de uppritade konturerna. Skuggorna
markerades med skraffering i blått, svart
eller brunt samt dagrarna med vitt. För att
göra en färg mörkare och mera markerad
användes det gamla verkningsfulla knepet,
att måla den på svart grund. Man
använde förgyllning även för Gudsgestalternas
och helgonens glorior, smycken och kronor.
Ibland lades guldet för att ytterligare
förhöja effekten på en låg relief i stuck eller
trä.
Tyvärr äro de romanska målningarna i
allmänhet mycket fragmentariskt bevarade,
och det finns knappast kvar någon helt
målad kyrkomålning från denna konstepok.
Detta beror till stor del på att målningen i
de flesta fall koncentrerades till koret,
medan långhuset var vitkalkat eller dekorerat
med någon enstaka helgonfigur. Ett
vackert exempel på den romanska tidens
måleri utgör tunnvalvet i Bjäresjö kyrkas kor
i Skåne från tiden omkring 1200.
Visserligen äro målningarna där hårt restaurerade
och avbildningen knappast heller klanderfri.
Men ornamentik, bildval och komposition
äro i alla fall synnerligen typiska. Valvet
är uppdelat i långsmala fält, på vilka de
klassiskt klädda figurerna skrida fram
avmätt och värdigt mot en fond av blått och
grönt. På södra sidan finner man bilder
ur Gamla Testamentet, syndafallet, Noaks
ark, Abrahams offer, den brinnande busken
och vandringen genom Röda havet, och på
den andra sidan finns en rad scener ur Nya
Testamentet, som börjar med bebådelsen och
slutar med Jesus dop. Mellan dessa båda
bildgrupper finns en bård i valvhjässan, i
vilken Jesus stamträd framställes som ett
medaljongbehängt träd av stiliserad
akan-tus.
Från övergången till nästa stilperiod, den
gotiska, finns ett par vittnesbörd, som
tillhör något av det vackraste av hela
medeltidens målningskonst, som finnes bevarat till
våra dagar, nämligen takmålningarna i
Dädesjö kyrka i Småland och
kormålningarna i Råda kyrka i Värmland, de
sistnämnda daterade 1323.
Dädesjötaket är det äldsta man har
daterat till senare hälften av 1200-talet. Det är
ett plant trätak, som målats med tempera
på ett tunt underlag. Hela uppläggningen
med de tättställda rundlarna, den
ytutfyl-lande ornamentiken och de dämpade
fär
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
