Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonsten genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holz voro de mest omtyckta materialen, och
möblernas färgverkan bygger ofta på dessa
material och på motsättningen mellan den
bruna eken och ebenholzens djupa svärta.
I möbler med rikare dekoration förekomma
även skulptur och inläggningar i olikfärgat
trä i bruna, gula och gröna toner.
Emellertid förekommo givetvis även målade möbler.
Man kunde, liksom varit fallet inom
inred-ningskonsten, med målning imitera de
dyrbarare inläggningarna, och skulpturens
verkan kunde förhöjas, genom att detaljer
förgylldes och målades. Tidens vanligaste
förvaringsmöbler, de stora kistorna, försågos
ofta med målade ägarebeteckningar i form
av vapen, initialer och årtal.
Under 1600-talet kom målningen till
större användning inom möbelkonsten. Särskilt
betecknande äro färgernas tunna
pålägg-ning och kontrasten mellan rött, grönt och
svart, som tiden tyckes ha föredragit
framför andra. Stilistiskt skiljer sig
möbelmåleriet självfallet ej från rumsinredningens
dekorationsmotiv. Här framträder
emellertid nu för första gången i vårt land en
särskild art av måleri, som under nästföljande
tidsskede blev synnerligen populärt,
nämligen lackmåleriet. Det tidigaste daterade
provet härpå är stället till en stor jordglob
från 1617, som nu finns i Nordiska museet.
Det är krederat och målat i svart med en
knapp ornering i guld och blommor i
färger. Det är emellertid tydligt, att det här
är fråga om imitation av östasiatiskt
lackarbete. På ungefär samma sätt men
betydligt rikare dekorerat är ett litet barnbord
målat, som tillhört den lilla Christina
Sche-ringsdotter Rosenhane på 1640-talet.
Inom renässanstidens möbelkonst intogo
de påkostade och rikt dekorerade
kabinettskåpen en framträdande men särpräglad
plats. Härom skriver S. Wallin:
”Kabinettskåpen, som voro avsedda att i sina
många
handa utrymmen gömma rariteter och
konststycken av allehanda arter,
utsmyckades gärna själva med de olika
konstgrenarnas alster, och bland dessa var måleriet ofta
särskilt framträdande. Landskaps- och
figurmåleriet i rik omväxling finner man
ymnigt företrätt på dessa inventiösa möbler,
och ofta uppträda dessa målningar i långa
innehållsrika sviter å en och samma möbel.
Renässansens lärda konst var gärna
systematisk, och sviterna av målningar på tidens
konstmöbler äro ofta anordnade efter ett
utspekulerat system med serier av
symboliska bilder av t. ex. de fyra världsdelarna,
de fyra elementen, de fyra temperamenten,
de fyra årstiderna, dygnets fyra huvudtider,
de tolv timmarna, de tolv månaderna etc.
etc.”
Omkring 1660 börja emellertid nya ideal
göra sig gällande, vilka radikalt bryta med
det gamla, och vilka tillföra den svenska
konsten nya uttrycksmedel och nya material.
Det är Frankrike, som under denna tid
intar den tongivande ställning, som det
sedermera under många stilväxlingar skulle
komma att behålla. Den franska barock,
som blev stilbildande bär namn efter Louis
XIV, och då dess svenska efterklang i stort
sett sammanföll med Karl XI :s och Karl
XII:s regeringstid, bruka vi här kalla den
karolinsk stil.
Den karolinska stilen är till hela sin
natur lagd på representation och parad. Den
vill liksom sin franska förebild vara en
praktfull och glänsande hovkonst. Rent
formellt bygger den liksom renässansen på
den antika konsten, och man finner i stort
sett samma element, kolonner och pilastrar,
akantus- och bladrankor, som under
renässansen, men användningen blir en annan.
Formerna växa och bölja i våldsam rörelse
med kraftiga kontraster mellan ljus och
skugga.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
