Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonsten genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Stockholm har man vid rivningar och
ombyggnader ofta upptäckt bjälktak från
tiden omkring 1650, som varit dekorerade
med limfärg och tempera i en förenklad och
degenererad beslagsornamentik. De
vanligaste färgerna äro svart, gult och rött. Ett
mycket rikt dekorerat bjälklag finnes
bevarat i ett hus vid Västerlånggatan, uppfört
av generalriksräntmästaren Mårten
Rosen-stierna på 1630-talet.
Alla de renässansinteriörer, som vi här
ovan behandlat, ha tillhört slott och stora
herrgårdar av en ståtlighet, som ingalunda
var allenarådande i Sverige under
1600-talet. Flertalet av de mindre herrgårdarna,
boställena och prästgårdarna voro bebyggda
och inredda på ett betydligt blygsammare
och i våra ögon mera allmogebetonat sätt.
Bostadshusen voro låga, grå timmerhus med
torvtak, och hur de tedde sig framgår
ganska tydligt av den franska diplomaten
Charles Ogiers skildring från 1630-talet:
”Boställena äro låga och likna utvändigt
gås-eller svinstior, men invändigt synas de oss
visst icke vara otrevliga bostäder.
Väggarna och taken strålade av brokiga målningar,
om än just icke av flamska eller italienska
mästare”.
Den i sitt slag enastående s. k. Tovastugan
i Södermanland är en utmärkt illustration
till Ogiers ord. Det är en låg parstuga,
timrad med två stora rum, som äro skilda åt
av förstuga och kammare. Till höger ligger
helgdagsstugan, vars väggar och tak äro helt
täckta med målningar, som numera ha en
dämpad och mörk, nästan heltonigt rödbrun
färgskala. Men de måste, som Ogier
skriver, ursprungligen ha strålat av färg, ty
bakgrunden har varit vit, och man kan utom
svart och grått urskilja blått, grönt, rött och
guld. Kring väggarna löper en
pilasterin-delad fris med kristliga motiv. Denna fris
verkar nästan imiterad bonad. Därovan
utbreder sig hela den traditionella
renässansdekorationen, kartuscher med
beslagsornamentik, flätverk och rankor med yviga
blommor och frukter.
Den kyrkliga konsten spelar under
renässansen icke samma dominerande roll som
under medeltiden, och ehuru traditionen
inom måleriet länge synes fortsätta obruten
från Peters och Alberts dagar, sjunka dock
både kvaliteten och verkens omfattning
hastigt. Tekniken är alltjämt densamma:
kalkfärg på ljus botten, och färgerna äro
relativt få, nämligen svart, vitt, grönt, rött och
blått. I Danderyds kyrka finnas ganska
fragmentariska målningar från omkring
1530: nederst som vanligt en bård av
målade draperier på ringar och därovan
fyrkantiga målningar med scener ur Jesu liv i
tre jämnlöpande rader.
Det profana måleriet under 1500-talet
utövade naturligtvis ett starkt inflytande på
kyrkomåleriet. Detta framgår tydligt av
dekorationen i Karlskoga kyrkas gamla kor.
Det tredelade paneltaket är indelat i
kassett-liknande fält, som fyllas med bladornament,
kransar m. m. Det avser givetvis att
imitera ett kassetterat bjälktak av samma typ
som i Gyllene salen i Kalmar slott.
Väggarnas måleri, som utförts direkt på timret,
synes med sina pilastrar och arkadbågar
vilja imitera en hög träpanel. Målningarna
äro utförda i tempera på ett ytterst tunn
kredering och torde kunna dateras till
1500-talets slut.
Även Lidingö kyrka bevarar
väggmålningar av samma panelliknande karaktär,
och i de olika bågarna se vi Kristus och de
tolv apostlarna summariskt tecknade med
grå eller brunröda konturer. Dessa
målningar torde man kunna datera till omkring
1620.
Möblerna under 1500-talet voro i mycket
stor utsträckning omålade. Ek och eben-
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
