Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarkonsten genom tiderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man kan förstå, att dessa material voro
populära som väggdekoration under rokokon.
De målades eller trycktes i limfärg, men
även en kombination härav förekom.
Det mest karakteristiska för rokokons
formvärld är dess förkärlek för blommighet
och blommotiv. Man kan utan överdrift
påstå, att det var blommorna, som gav
rokoko-stilen dess karaktär av graciöst behag och
sirlighet. De breda ut sig nästan överallt,
och med sina ljusa pastellfärger och spröda
former pryda de nästan alla sorters
föremål. Väggfälten dekoreras med ramverk
med naturalistiskt formade rankor, i vilka
vi möta hela den svenska sommarens
blomsterprakt, rosor, blåklint, åkervinda, vallmo
etc. Målningarna äro ofta utförda med en
förvånansvärd skicklighet och konstnärlig
finess. Tack vare till våra dagars bevarade
räkenskaper och signaturer känna vi till
namnet på ett par av dessa konstnärer. På
Gimo bruk har således Lorens Sundström
år 1767 dekorerat en svit av eleganta
rums-interiörer. Han var tydligen en synnerligen
begåvad målare, som några år senare blev
chef för Kungl. Operans måleriatelier vid
dess invigning. Hovmålaren Lars Bolander
dekorerade 1770 den vackra och
färg-prunkande s. k. fågelsalen på Ekolsund.
Förmodligen är Bolander även mästare till
några av väggdekorationerna på Stora
Väsby i Uppland, som inreddes omkring 1770.
Dessutom har han varit verksam på
Ströms-holms slott, på Leufsta bruk i Uppland och
av allt att döma även på det omkring 1780
vackert och konsekvent inredda Sturehov i
Södermanland. En skicklig
landsortsmäs-tare som egentligen hör till den
gustavianska tiden, var Lars August Malm i
Nyköping, som dekorerade flera rum på
Säby-lund i Närke år 1786. Stilistiskt stå både
dessa och Sturehovs graciösa och
formfulländade dekorationer med sina mjukt
må
lade blomsterramar nära rokokons
formspråk.
Överhuvudtaget är det ganska
tvivelaktigt var man skall draga gränsen mellan
rokokon och den gustavianska stilen. Den
nya franska stil, som redan omkring mitten
av 1700-talet hade brutit med rokokon och
ånyo infört en strängt klassiskt formvärld,
Ludvig XVI:s stil, gjorde sig visserligen
märkbar även i Sverige redan på 1700-talet,
men den trängde icke in som en
genomsyrande och allt betvingande makt. Det var
endast som om rokokons mjuka linjerytm
så småningom stramades till och rätade ut
sig, och de klassiska formerna framkommo
på detta sätt liksom av sig själv. När Gustav
III år 1772 besteg tronen hade
förvandlingen i stort sett skett, och den nya stilen har
därför med all rätt uppkallats efter denne
konstälskande konung.
Som ovan påpekats är skillnaden mellan
rokokon och den tidiga gustavianska stilen
knappast iögonenfallande inom
tapetmåleriet och rumsdekorationen. Blomslingorna
bli smalare, hängas upp i symmetriska
festo-ner eller bytas ut mot strängt bundna
lager-girlander. Ett tecken på det nyvaknade
intresset för den antika konsten äro de
målningar med romerska ruiner, s. k.
ruinlandskap, som på 1700-talet började uttränga
pastoralerna och blomstermålningarna. I
den vid början av 1700-talet inredda
Totti-eska malmgården, som återuppförts på
Skansen, var den stora salen smyckad med
dylika ruinlandskap, som voro inramade i
en vacker panel av cederträ. Tyvärr
känner man icke namnet på den som utfört
målningarna, men utan tvivel har han varit
en konstförfaren och kunnig man. Han
återger den vittrade stenen och den
glasklara luften kring kolonner och arkadbågar
på ett övertygande sätt, ehuru
proportionerna mera rätta sig efter dukens format än
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
