Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmogemålning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan påträffas i vissa trakter av Sverige.
Emellertid förekommer tendensen att i färg
imitera den textila rumsdekorationen redan
under 1500-talet. Inflytandet och de
färgtekniska impulserna från textilkonsten är
särskilt märkbara och påtagliga under den
blomstringstid, som svensk allmogemålning
upplever under senare delen av 1700-talet
och första hälften av 1800-talet. Detta
märkes framför allt i de sydsvenska s. k.
bonadsmålningarna.
Beträffande allmogemåleriets utbredning
i vårt land kan man i stort sett urskilja tre
mera avgränsade och karakteristiska
områden. Det sydsvenska området, omfattande
Halland, sydöstra delen av Västergötland
samt sydvästra delen av Småland ter sig ur
flera synpunkter ålderdomligt och
särpräglat. De på väv målade
bildframställningarna äro allmänt förekommande från och med
1700-talets senare hälft, och äro ur
konstnärlig synpunkt av större intresse än det
samtida möbelmåleriet. Bildscenerna
placerades ofta i dubbla rader, skilda åt av
språkband. De vanligaste motiven äro de
tre vise männens tillbedjan av Jesubarnet
samt deras färd till Betlehem, där de
framställas som tre konungar ridande på
egendomligt höga, och av allt att döma
styv-benta hästar. De visa och fåvitska
jungfrurna är ett annat mycket omtyckt motiv.
Då bonadsmålningarna i huvudsak
tjänstgjorde som juldekorationer, härröra
bildframställningarna naturligtvis från
julevangeliet. Ett dåtida vittne, Lasse i
Lassa-berg, skildra de småländska unnarsbornas
seder och liv sålunda: ”Så enkelt och
tarvligt lågstugans vardagliga utseende var, så
praktfull och lysande blev dess utstyrsel vid
högtider och gillen, och i synnerhet vid
bröllopsfester och under julen, då stugan
tjäldades och inte en enda fläck fick finnas
bar, varken i taket eller på väggarna. Dit
förra kläddes helt med takdräkt eller
sparlakan, varmed menades långa linnedukar
med lister i egendomlig hålsöm samt
knyt-ningar och fransar. Väggarna kläddes med
en s. k. bonad, en lös tapet, målad på
linneväv, samt rikt utstyrda sängtäcken, ryor och
vepor, upphängda i stänger, som inträddes
i järnringar, som i sin tur var fästa under
takåsen. På bänkarna lade man
bänkadynor och hyendor, klädda med
konstvävnader och ibland även med broderier. På
hyllorna ställde man allt vad huset
förmådde av tenn, mässing och koppar, allt
skinande blankt och nyputsat, och på
hörnskåpen placerades silverkoppar, bägare och
kannor. Dekorerad och prydd på detta sätt
erbjöd säkert stugan en ögonfägnad och
trevnad, som nutidens hus knappast kan
åstadkomma.
Det sydsvenska allmogemåleriet
inrymmer ett stort antal olika riktningar och
målare, och de främsta kommer nu
närmare att behandlas. Av gammalt brukar
man namngiva dem efter ursprunget i
härads- eller sockenskolor. Det sydsvenska
bonadsmåleriet utmärker sig främst genom
dess symmetriska kompositionssätt och dess
konsekventa geometriska ytdekoration.
Upprepningen av figurerna i långa festliga
bårder avser främst en rent dekorativ
effekt. Man undviker varje tomrum, och de
mindre scenerna, som hämtar sina motiv
från olika källor knytas fast samman genom
en ornamentik, som breder ut sig över hela
målningen. I Halland och Småland
framträdde under 1830- och 1840-talen en rad
framstående målare, som i sina bonader
drivit denna ytdekoration till sin höjdpunkt.
Tavlans fond fylles överallt med
blomkvistar och olika motiv ur växtvärlden,
rosetter, klasar och ax, och de med stor
säkerhet stiliserade figurscenerna omgivas av
en mängd cirkelrunda bollar i bergblått,
33
:3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
