Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmogemålning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vars konturer markeras med svart och
orange. Färgskalan domineras helt av en
genomgående dragning åt rött i olika
nyanser, såsom högrött, rostbrunt och
gyllen-brunt. I södra delen av Halland, och då
särskilt inom Breareds socken, synes
bonadsmåleriet ha nått sin mest
karakteristiska utveckling. Dess främsta utövare var
de s. k. gyltigemålarna från den lilla byn
Gyltinge, och under slutet av 1700-talet och
början av 1800-talet spreds deras rika
produktion runt om i trakterna. De främsta
namnen bland dessa gyltigemålarna äro
Nils Svensson och Johannes Nilsson, far
och son. Bibeln har i de allra flesta fallen
fått stå till tjänst med motiven, och
inspirationen har ofta direkt hämtats ur vissa
bestämda bibelillustrationer. Givetvis
förekommer även mera profana och
ursprungligt uppfattade motivkretsar. Av speciellt
intresse i detta sammanhang är, att det
finnes bevarat till våra dagar en hel genre
av målningar, som återgiver bilder ur olika
hantverkares verksamhet. På en dylik,
flera meter lång bonadsmålning avbildas
bland andra hantverkare även en målare,
som är sysselsatt med att måla ett skåp,
ivrigt blossande på en stor pipa. Ofta
förekommer bland avbildningarna en del
fantastiska djur som basilisk, grip, elefant,
krokodil m. fl., vilket visar med vilken
livskraft medeltidens och renässansens
formvärld och konstnärliga traditioner levde
kvar. De äldre småländska
bonadsmålningarna ha en mera allvarlig karaktär.
Ett flertal av de småländska målarna
härstammade från Kinnevalds härad. De
utförde sina målningar vanligen på en grov
linneduk i en dunkel färgskala med grå,
mörkbruna och röda färgtoner. Klockaren
Anders Eriksson i Ås målade i slutet av
1700-talet en serie för honom synnerligen
karakteristiska målningar i en festlig,
röd
brun färgskala med ibland synnerligen
drastiska och burleska motiv. Den kanske
märkligaste av hans bonader, som han
målade på beställning, är den i Nordiska
museet förvarade ”Marknadsresan”, som på
ett realistiskt sätt skildrar en
smålandsbon-des fantastiska uplevelser. Det yngre
sydsvenska bonadsmåleriets egenart framstår
tydligast i sydvästligaste delen av Småland,
Sunnerbo härad. Den säregna
stiliserings-lust, som kännetecknar sunnerboskolan,
uppvisar några av svensk allmogemålnings
mest originella och vackraste konstverk.
Tyvärr går med anilinfärgernas
uppträdande i allmogemåleriet från mitten av
1800-talet känslan för en väl balanserad
färgskala, som är det äldre bonadsmåleriets
adelsmärke, slutgiltigt förlorad. De sista
sunnerbomålarnas produktion
karakteriseras av smaklöst skrikiga färger och en
nästan ornamental figurteckning.
Det mellansvenska målningsområdet har
sitt centrum i Dalarna. Dessutom
förekommer ett flertal avgränsade bygder med
utpräglade målarskolor, flera av ålderdomlig
och säregen karaktär. Dalamåleriet sträcker
i yngre tid sina verkningar vida omkring
långt utanför de egna landamären. Således
visar Västmanland liksom Härjedalen och
Jämtland prov på dalmålarnas verksamhet,
och i Gästrikland finnas bevarade hela
inredningar dekorerade med den
karakteristiska rosmålningen, som från slutet av
1700-talet framträder som rättviks- och
leksands-måleriet signum. Även Värmland kan med
skäl inräknas i det mellansvenska
måleriområdet, men spelar delvis roll av
förmedlare mellan söder och norr.
Inredningsmåleriet inom dalmåleriet
framstår i sydöstra delen av landskapet som
i flera avseenden märkligt och ålderdomligt.
Geografiskt sett utbreder sig detta område
utefter den gamla färdvägen åt norr mot
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
