Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om färger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bristande omsorg vid tillverkningen ännu
innehåller vattenlösliga blyföreningar som
blyacetat, vilket kan påvisas, om man
kokar en del av färgstoffet med vatten,
filtrerar och försätter filtratet med
svavelvätevatten. Om filtratet blir svart är detta ett
tecken på, att färgstoffet innehållit
vatten-lösligt blysalt. Känsligheten för svavelväte
och sulfider är orsaken till, att blyvitt icke
heller är blandningsäkta, d. v. s. icke tål
att blandas med sådana färgstoffer, som
innehåller sulfider, t. ex. ultramarin,
kad-mimgult, litopon.
För framställningen av blyvitt finns
många metoder, och ett stort antal patent
i olika länder syssla härmed. Här skall
endast i största korthet de viktigaste
tillverkningsmetoderna behandlas.
Av de metoder, som fortfarande
användes, är den holländska den äldsta. Man vet
icke med bestämdhet hur gammal den är,
men den har säkert varit i bruk i åtskilliga
århundraden. Själva principen är, att
ättiksyra får inverka på metalliskt bly vid
närvaro av fuktig luft och kolsyra. Man
använder invändigt glaserade lerkrukor
med en avsats en bit över botten. Krukorna
beskickas med utspädd ättiksyra, och
hoprullade blystrimlor ställas på avsatsen, så
att de icke komma i beröring med syran. En
mängd sådana krukor staplas varvtals på
varandra omgivna av hästgödsel eller annat
förjäsbart material i en stor stack, i vilken
de lämnas orörda under en tid av omkring
tolv veckor. Vid förjäsningen av den
organiska materialen bildas under stark
värmeutveckling bl. a. kolsyra. Av värmen
avdunstar ättiksyran, vilket vid närvaro av
luft löser blymetallen till basiskt blyacetat.
Detta förvandlas av kolsyran till en
blandning av neutralt blyacetat och basiskt
bly-karbonat. Det neutrala acetatet i sin tur kan
vid närvaro av fuktig luft lösa mera bly till
basiskt acetat, vilket vidare av kolsyran
överföres i blyvitt och neutralt karbonat.
På detta sätt fortgår det, till dess praktiskt
taget allt bly förvandlats i blyvitt.
Härvidlag förbrukas icke ättiksyran vid denna
syntes, utan den tjänstgör blott som en
förmedlare.
Sedan processen avslutats, males
produkten och siktas, varvid ännu oförändrat bly
borttages. Detta smältes om och användes
vid en följande tillverkning. Färgstoffet,
tvättas noga för att befrias från blyacetat,
torkas, males och siktas. Efter denna
metod framställt blyvitt överträffar på annat
sätt tillverkat i fråga om täckning, täthet
m. m., men är i gengäld oftast icke rent vitt,
vilket bl. a. beror på, att vid
jäsningsprocessen utvecklats svavelväte.
Detta sistnämnda förhållande jämte den
omständigheten, att processen tar så lång
tid i anspråk, ha föranlett många försök
att förbättra metoden. Den viktigaste
variationen av den holländska metoden är
kammarprocessen eller den tyska metoden, som
daterar sig från 1750-talet. I den numera
använda utföringsformen tillgår
framställningen sålunda, att hoprullade blystrimlor
hängas upp på ställningar i stora kammare,
i vilka blåsas in vattenånga, ättiksyreångor
och kolsyra. Processen tar en tid av
ungefär fyra veckor och fordrar en mycket
noggrann tillsyn och avvägning av
proportionerna mellan ättiksyra och kolsyra. Det
blyvitt, man erhåller, är renare vitt än det
holländska, men icke jämbördigt med detta
i fråga om täckning. En stor olägenhet med
denna framställningsmetod liksom med den
gamla holländska är, att tillvaratagandet
av det torra färgstoffet är mycket
hälsovådligt och fordrar stor försiktighet, för att
de därmed sysselsatta arbetarna icke skall
förgiftas.
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
