Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om färger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stället i flagor. Inomhus däremot, där
vädret icke inverkar, förekommer ingen
avkrit-ning hos titanvittmålningen.
I handeln föres titanvitt innehållande
blanc fixe och blandad med zinkoxid i flera
olika kvaliteter för målningsändamål. De
titanvittkvaliteter, som icke innehålla
zink-vitt, användas till åtskilliga industriella
ändamål t. ex. förutom till färdigrivna
oljefärger och emaljlacker till gummi, linoleum,
tryckfärger, papper etc.
Titanvitt förbrukar omkring 23 % linolja
till en tjock pasta.
Ett vitt färgstoff, som i vårt land icke
tillvunnit sig så stort förtroende är
antimon-vitt, som även går under namnet timonox.
Det består av antimon trioxid och
framställas på ungefär samma sätt som zinkvitt
genom metallens förbränning i en luftström.
Metalliskt antimon framställes genom
reduktion av järn med spetsglans,
antimon-trisulfid. En annan framställningsmetod
är att upplösa spetsglans i saltsyra och
behandla den därvid bildade
antimontriklori-den med vatten. Antimonvitt har ungefär
samma egentliga vikt, som zinkvitt men
fordrar mindre olja än denna till en tjock
pasta. Genom inverkan av svavelväte
gulnar färgen men blir åter vid belysning och
i ren luft vit. I Frankrike, där blyvitt enligt
lag icke får användas, har antimonvitt
vunnit stor spridning.
Blanc fixe är syntetiskt bariumsulfat,
alltså samma kemiska förening som
tungspat men framställt på konstgjord väg.
Utgångsmaterialet är antingen mineralet
viterit, bariumkarbonat, eller tungspat.
Blanc fixe är finare och mjukare än
tungspat men har för övrigt samma
egenskaper och användning. Det kan helt enkelt
betraktas som en särskilt fin kvalitet
tungspat.
En icke obetydlig kvantitet blanc fixe er-
hålles som biprodukt vid framställningen
av vätesuperoxid genom sönderdelning av
bariumsuperoxid med svavelsyra.
Fälld krita, konstgjort kalciumkarbonat,
erhålles, då man försätter en lösning av
kal-ciumklorid med sodalösning. Till en början
bildas en slemmig fällning, som emellertid
småningom, och i synnerhet vid flitig
om-röring, kristalliserar och övergår till ett fint
pulver av betydligt större renhet och
jämnhet än den slammade kritan.
Det viktigaste gula färgstoffet för
oljemå-leriet är kromgult. Det kan framställas i
en mängd nyanser från blekgult till rött och
har en utmärkt god täckförmåga.
Kromgult ingår även som en viktig beståndsdel
i kromgrönt, varför det tillverkas i mycket
stor skala. Det är en lämplig oljefärg och
har som sådan mycket goda egenskaper,
men det duger icke till kalkmålning, då det
genom kalkens alkaliska inverkan överföres
i rött. Svartfärgning kan man ibland
riskera vid blandning med svavelhaltiga färger
som ultramarin.
I saltsyra och salpetersyra är kromgult
lättlösligt men ej i utspädd ättiksyra. Det
svärtas nämligen av svavelväte.
Zinkgult är ett blekgult färgstoff, som
tack vare sin relativa ogiftighet och sin
absoluta luftäkthet användes ganska
allmänt. Det består av zinkkromat, ehuru ofta
dessutom innehållande zinkvitt.
Utgångsmaterialet för framställningen är renaste
zinkvitt och kaliumbikarbonat. Zinkoxiden
löses i svavelsyra, varvid det bildas
zinksulfat, och detta omsättes därefter med
kali-kromatet till svårlösligt zinkkromat, vilket
tvättas med vatten, filtreras och kokas.
Zinkgult har betydligt mindre täckförmåga
än kromgult.
Två gula färgstoffer, som användas inom
konstmåleriet, men som på grund av sitt
höga pris icke kunna i störra utsträckning
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
