Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om färger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cinnober användes på grund av sitt höga
pris endast i ringa utsträckning inom
hant-verksmåleriet, då man numera förfogar
över både vackra och hållbara ersättningar
för cinnober, d. v. s. organiska
substratfär-ger. Inom konstnärsmåleriet användes rätt
mycket cinnober. En olägenhet är dess
benägenhet att mörkna med tiden.
Ett av de viktigaste röda färgstofferna är
blymönja, som emellertid uteslutande
användes som rostskyddsfärg. Denna färg har
varit känd mycket länge, och man vet t. ex.,
att de gamla egypterna använde den.
Tillsammans med linolja bildar blymönja
en färg, som torkar synnerligen snabbt och
hårt, och som har en ytterst god
rostskyddande förmåga. Vanlig blymönja måste
blandas med linolja tämligen kort tid, innan
färgen skall användas. Färgstoffet sjunker
nämligen snart till botten, och färgen
tjocknar, så att den blir mer eller mindre
omöjlig att röra upp. Det finns emellertid
särskilda kvaliteter blymönja, ”nonsettning”
och ”dispers mönja”, som är bättre i detta
avseende.
Kadmiumrött, som utgöres av
kadmium-sulfid och kadmiumselenid blandade med
tungspat, är ett vackert, cinnoberliknande
färgstoff, som användes huvudsakligen
inom konstmåleriet.
Violetta färgstoffer har ingen särskilt
stor spridning, och något större urval finns
icke heller därav. Ett färgstoff är
violettultramarin, som icke behöver någon
särskild behandling, då härom gäller praktiskt
taget det samma, som sagts om blått
ultramarin.
Koboltviolett är ett annat violett färgstoff,
som emellertid mest torde begagnas inom
konstnärsmåleriet. Det består av
koboltfosfat och är fullkomligt ljus- och oljeäkta
samt även kalkäkta, ehuru det icke bindes
riktigt bra av kalken.
Under namn av zinkgrått förekommer i
handeln en hel del olika färgstoffer.
Egentligen menas därmed en färg, som till största
delen utgöres av metallisk zink, och vilken
avsätter sig som ett fint pulver vid
destilla-tion av zink. Detta färgstoff är ganska
användbart som rostskyddsfärg och har en
icke obetydlig täckförmåga.
Såsom metallfärger betecknas vissa
pulvriserade metaller, som användas som
målarfärger eller tryckfärger. Det är
egentligen brons och aluminium, som kommer i
fråga till dessa ändamål.
Utgångsmaterialet består av avfall från
bladmetallfabrika-tionen. Det males, siktas och sorteras efter
finhet och nyans. Mest förekommande är
olika sorter guldbrons, som brukar
betecknas efter nyans med de tyska namnen
reich-gold, reichbleichgold etc. Andra nyanser
än dessa kan erhållas genom bronsens
upphettning till olika temperaturer eller genom
dess färgning med organiska färgämnen.
För målning blandas bronserna vanligen
med bronstinktur, en starkt förtunnad
olje-lack.
I de svarta färgerna är det genomgående
kolet, som är den färgande beståndsdelen.
Elfenbenssvart eller bensvart framställdes
tidigare av avfall vid bearbetningen av
elfenben. Numera är råmaterialet vanligt
ben, och vanligast återstoden från
limfabrikation, sedan limämnena extraherats ur
benen. De torkade och krossade benen läggas
i deglar och förkolas genom upphettning i
stora ugnar eller järnretorter.
Frankfurtersvart eller vinsvart
framstäl-les liksom bensvart genom upphettning utan
lufttillträde av organiska ämnen. Medan
bensvart har sitt ursprung i djurvärlden,
tillverkas frankfurtersvart av växtdelar,
nämligen avfall från vinberedningen m. m.
Frankfurtersvart innehåller omkring 90 %
kol.
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
