Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarens hjälpmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Målarens hjälpmedel
Av de verktyg, som förekomma vid
målning, torde utan tvekan penslarna vara de
viktigaste. Själva benämningen penslar
blev först med hårpenslarnas införande
allmänt vedertagen. Innan talade man om
borstar och penselborstar. För att rätt
kunna förstå tillverkningen och användningen
av penslar, är det nödvändigt att närmare
känna till det material, varav de bestå.
Man indelar penslarna i tre stora
huvudgrupper alltefter materialets beskaffenhet,
nämligen borstpenslar, hårpenslar och
fiberpenslar.
Borstpenslarna, som äro de viktigaste
och allmännast förekommande, äro
tillverkade av svinborst. Borsten äro mellan 5
och 10 cm. långa och komma vanligen från
Mellaneuropa, samt äro vita. De ryska
borsten äro längre och tjockare och grå till
färgen. De förnämsta och mest eftersökta
borsten äro emellertid de kinesiska. Dessa
äro av två slag, nämligen nordkinesiska
eller tientsin-borst samt sydkinesiska eller
hankow-borst. De förstnämnda äro långa
och tunna på grund av det kalla klimat,
svinen leva i, och de senare av motsatt
orsak korta och tjocka. Ett vanligt sätt att
förbilliga borsten är att blanda den med
fiber, tagel eller kohår.
Nästa grupp, hårpenslarna, tillverkas av
hår från olika pälsbärande djur. De tagas
alltid från djurets svans med undantag för
grävlingshåret, som tages från pälsen, och
som är en av de allra vanligaste
hårsorterna. Beträffande elasticitet och styvhet står
det mellan hår i allmänhet och borst. Till
färgen är det smultsgult vid roten, under
det att det längre upp är först gråbrunt och
har en brunsvart rand cirka 1 cm. från
spetsen. Denna är slutligen gulvit.
Grävlingshåret användes mest till fördrivare och
flata lackeringspenslar. För att förbilliga
det uppblandas det ofta med likafärgat
gethår, kinesiskt hästhår eller mjuk borst.
Till de mera värdefulla hårsorterna
räknas även mårdhåret. Det är mycket fint,
fast och elastiskt och blir aldrig över 5 cm.
långt. Håret är silkesmjukt och har vid
spetsen en metallisk glans i gulrött, brunt
eller rödbrunt. Mårdhåret användes mest
6i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
