Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarens hjälpmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till finare penslar såsom akvarell- och
konstnärspenslar, samt till penslar för
fer-nissning av optiska instrument.
Till finare hårpenslar för allmänt
hant-verksmåleri användas björnhår, illerhår
och gethår. Dessa hårsorter blandas ofta
med varandra i lämpliga proportioner,
varvid penslarna benämnas fiskhårspenslar.
De användas huvudsakligen till olje- och
akvarellmålning samt även till sprit- och
zaponlacker.
Björnhåret är synnerligen förnämligt,
mycket slitstarkt och elastiskt och har en
glänsande, svartbrun färg.
Björnhåret ersättes ofta av en blandning
av mjuk kinesisk borst och svart gethår.
Detta förekommer även i fiskhårspenslar.
Illerhåret är ytterst fint, elastiskt och
drygt. Till färgen varierar det från
guldbrunt till svartbrunt.
I fråga om gethår brukar man skilja
mellan bockhår, som äger stor styrka och
elas-ticitet, och gethår, som besitter en sällsynt
mjukhet. Till färgen förekomma bägge
sorterna i både vitt, grått och svart. De
ljusa håren färgas ofta, alltefter vad de äro
avsedda för.
Av stor betydelse för allmänt yrkesbruk
äro nötkreaturshåren och ko- eller oxhåren.
De förstnämnda får man från
nötkreaturens öronlappar, de sistnämnda från deras
svanstofsar. De besitta stor finhet och
elas-ticitet. De blandas antingen med andra
hårsorter eller användas oblandade till
akvarellpenslar, släpare, streckpenslar och
hårmoddlare. Ko- och oxhåren, som oftast
äro tjocka och starka, bilda tillsammans
med tagel ett synnerligen vanligt
utdryg-ningsmedel.
Grårävshår har inte någon särskild
styrka och elasticitet och användes främst att
dryga ut andra hårsorter samt till billigare
penselkvaliteter. Genom att till lika delar
blanda zibethår, nötkreaturshår, illerhår
och grårävshår erhåller man en förträfflig
illerhårsblandning.
Ichneomonhår är mycket starkt och
elastiskt och överensstämmer i detta avseende
med grävlingshåret. Vid roten äro håren
gulsvarta och därefter tecknade i svart och
gulvitt och sluta i en guldgul eller mörkgul
spets. Penslar, som tillverkats av detta hår,
användas nästan uteslutande till
tempera-målning.
Nertshår, som mycket liknar mårdhår
men är mörkare, tjockare och kortare,
blandas ofta in i mårdhårspenslar för att göra
dem billigare. Det användes även enbart
till penslar, varvid det ljusare håret ofta
färgas och blandas med illerhår.
Även ekorrhår användes i stor
utsträckning, antingen rent eller blandat. De
penslar, som tillverkas härav, utgöres av släpare
och vanliga hårpenslar för akvarell- och
porslinsmålning.
Då behovet av hår till penslar alltjämt är
stigande på grund av att en del av de
pälsbärande djuren mer och mer dö ut, arbetar
man ständigt på att kunna använda nya
hårsorter. På senare år har man t. o. m.
börjat använda människohår för
penseltillverkning. Det är då främst kinesernas hår,
som visat sig vara det mest lämpliga.
Emellertid brukar det inte användas rent utan
blandat med andra hårsorter.
Zibethår, järvhår och skunkhår brukas
nästan aldrig enbart i penslar utan blandas
med andra.hårsorter.
Hårsorterna klassificeras i allmänhet
efter det djur, som burit det. Ett undantag
finns emellertid, nämligen kamelhåret, som
trots namnet icke hämtats från kameler.
De lärde tvistar om, hur denna felaktiga
handelsbeteckning uppkommit. I
verkligheten får man dem från fällen på japanska
och kinesiska ponnies. Även en ekorrart,
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
