Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Målarens hjälpmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Limmet, tjäran, cementet eller vad man
nu använder för bindningsmedel hälles ned
i hylsan genom det hål, där handtaget
sättes fast, och får rinna ner i borsten och
torka. Om borsten skall sättas fast i
gummi dragés hylsan upp så, att tjockändan
blir synlig omkring 2 cm. Sedan ställas
borsten på tjockändan i ett tråg med
perforerad botten. Detta tråg nedsänkes i ett
annat tråg, som innehåller rent gummi löst
i bensol. Tiden för denna nedsänkning i
gummit måste passas mycket noga, och
gummits specifika vikt iakttages
omsorgsfullt, emedan det beror på
kapillärattraktionen, att gummit stiger upp efter borsten.
Lämnas de för länge i lösningen kryper
gummit för högt upp och gör borsten för
stela för att kunna åstadkomma ett fullgott
arbete.
Penslarna tagas sedan bort ur gummit,
få torka och läggas i tråg, som innehålla
pulvriserat svavel. Därefter gå de till
vul-kaniseringsugnarna. Vulkaniseringstiden
för penslar är längre än för någon annan
artikel, beroende på att värmen måste vara
lägre, för att icke borsten skola taga skada.
Då penslarna tagits ur ugnarna, återstår
endast att draga ner kapslarna till deras
rätta plats och sätta på handtagen. De
sättas sedan in i centrifugmaskinen, som håller
fast dem i handtagen och svänger dem runt.
Härigenom lossna lösa borst, som varit för
korta för att fastna genom vulkaniseringen.
Hårpenslar formas och behandlas i övrigt
på samma sätt som borstpenslar med
undantag för mycket små konstnärspenslar,
som formas nästan uteslutande med
fingrarna och läpparna. Konstnärspenslar
kräva större noggrannhet i fråga om
isättningens längd och form. Särskilt gäller detta
-streckpenslar, som kallas så, därför att det
långa skaftet och den fyrkantiga spetsen
gör, att man kan skriva bokstäver med ett
enda streck, liksom också en del
specialpenslar.
De olika penslarna benämnas inte efter
något särskilt system utan ha fått sina
namn dels efter isättningsmaterialet, t. ex.
nöthårspenslar, fiskhårspenslar, dels efter
tillverkningsorten, t. ex.
berlinerstreckdra-gare, hamburgerringpenslar, dels efter sin
användning såsom streckpenslar,
schablonpenslar, elementpenslar, guldläggare,
pors-lingpenslar etc. Vissa penslar ha slutligen
fått sina namn efter olika yrken.
I vanliga fall kan man icke med
bestämdhet fastställa, att en pensel är gjord av den
eller den borsten, det eller det håret,
beroende därpå att fabrikanten ofta tvingas att
blanda hår och borst alltefter pris och
tillgång. Då man numera gjort stora framsteg
på färgnings- och blekningsområdet, är det
en lätt sak att på detta sätt blanda bort
korten.
I det följande indelas penslarna först
efter deras användning för oljefärg, limfärg
etc., som därinom efter de arbeten, som i
allmänhet utföras med dem.
Anstrykare kallas de större penslar, som
användas vid oljemålning. De äro gjorda
av borst och infattade i en ring av järn eller
koppar samt förlindade med segelgarn. De
numreras efter storleksordningen: de oftast
förekommande äro storlekarna 12—18.
Sparpenslar äro till form och utförande
lika anstrykarna, ehuru mindre.
Storlekarna 6—10 äro de vanligaste.
Moddlare äro flata penslar av borst,
infattade i en bleckhylsa. De användas
huvudsakligen för att slätstryka färgerna.
Smala moddlare om cirka 50 mm. användas
vid målning av fasader och lister, bredare
om cirka 100 mm. vid målning av vanliga
träytor och de bredaste om cirka 125 mm.
vid målning av väggar o. dyl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
