Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några minnen från den gamla, goda tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några minnen från
den gamla, goda tiden
En målarlärling av i dag reflekterar
näppeligen över hur bra han egentligen har
det i jämförelse med lärlingen för cirka 65
år sedan. I detta påstående torde de flesta
äldre yrkesutövarna av den gamla skolan
instämma. Vi låta vår sagesman berätta
något av sina hågkomster från den tid, då
han själv gjorde sina första lärospån i det
ädla målaryrket.
År 1881 kom jag i lära hos en mästare i
Stockholm, där lärlingstiden omfattade 5 år.
Enligt gängse sed underskrevs kontrakt för
denna tid av mästaren och lärlingens
föräldrar eller målsman. Lönevillkoren
varierade för olika platser, för egen del erhöll
jag 5:— kr per vecka under det första året.
Andra året medförde en löneförhöjning av
2:— kr. och påföljande år av 1:— kr.,
varför lönen under det femte året uppgick till
10:— kr. per vecka. En annan förmån var
fri skola under lärlingstiden i tekniska
yrkesskolan. Lärlingens tjänster togos i
anspråk i tid och otid av mästaren och
gesällerna, de senare ansågo sig ha en del att
taga igen från sina egna lärlingsår.
Lyd
nad var ett av lärlingens första budord. Det
var t. ex. lärlingens skyldighet att hjälpa till
med mattpiskningen hemma hos mäster,
samt sopa gård och gata varje lördag.
Arbetet på den tiden påbörjades kl. 7 på
morgonen och avslutades kl. 7 på kvällen,
måltidsrasterna beräknades till cirka 2 timmar.
Lärlingen var skyldig att vara på
verkstaden en kvart före arbetets början. Öl och
brännvin kunde på den tiden köpas på
vilken krog som helst, och det kom på
lärlingens lott att vid varje måltid hämta
gesällernas ranson därav. Det var inte små
ransoner, varje gesäll med självaktning
skulle helst ha en ”jungfru”, motsvarande
cirka 12 centiliter.
Alla färger och spackelfärger revos på
färgsten med löpare, ett förfarande som
nutidens målare knappast känna till. Oljan
koktes i en öppen gryta, varvid en person
ständigt måste stå och röra om, medan en
annan skummade. Mattlack framställdes av
hartz, olja, vax och terpentin, ett
synnerligen riskfyllt och farligt arbete med otaliga
olyckstillbud. Blekning av olja tillgick på
8i
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
