Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jehovah-tjensten hos hebreerna före babyloniska fångenskapen af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I berättelsen om Jakobs strid med „en man“ om natten
före mötet med Esau (Gen. 32) framlyser ännu den
ursprungliga föreställningen, att det var med solguden han kämpade,
hvilken här tänkes såsom om dagen oskiljaktig från solen,
men om natten, efter slutadt värf, uppträdande på jorden i
menniskogestalt. Brottningen räcker intill daggryningen, då
mannen säger: „släpp mig, ty morgonrodnaden inbryter. “
Tiden nalkas nämligen, då han måste återtaga sin kosmiska
verksamhet, och om han hindras, skulle solens uppstigande
blifva fördröjdt. Men först sedan guden upptäckt hvem han
är, gifvit Jakob namnet Israel och sin välsignelse, släpper
honom denne, hvarefter han försvinner. „Och,“ tillägges det,
„när Jakob hade Pnuel bakom sig, gick solen upp.“ Fenicierna
hafva en liknande sägen om Herakles. Äfven Herakles blir,
såsom Jakob, haltande efter en nattlig strid med en gud och
äfven han bär namnet Israel. I folktraditionen, ur hvilken
hufvuddragen till patriarkernas historia äro hemtade, synes en
gammalsemitisk myth här hafva sammansmält med historien
om stamfadren Jakob.
Men gamla testamentet innehåller tydligare och säkrare
spår af en jehovistisk soldyrkan än det ofvan anförda.
Förbrytare mot eller fiender till förbundsguden blefvo ofta
upp-. hängda på pålar eller träd „infor solen.u Förbundsguden
befaller vid ett tillfälle Moses: „tag alla folkets höfdingar och
upphäng dem for Jehovah inf dr solen, på det att Jehovahs
vredesglöd må afvändas från Israel, “ Num. 25, 4. Åfven
konungen af Ai upphänges, och hans lik nedtages ej, sålänge
solen är på himmelen, Jos. 8, 29. Under en hungersnöd,
förorsakad af långvarig torka, låter David på offerhöjden vid
Gibea upphänga sju män af Såuls slägt; liken skulle förblifva
utsatte för solen, tills regn inträffat, 2 Sam. 21. Josua talade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
