Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jehovah-tjensten hos hebreerna före babyloniska fångenskapen af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfvertolade denne ej blott att bortskaffa från Jerusalems
tempel de tolf kopparoxar, på hvilkä det stora bäckenet» kalladt
kopparhafvet, hvilade[1], samt de skulpterade fälten på
tempel-stolarne, utan ock att sätta det salomoniska brandofferaltaret
åsido och bygga ett annat efter af Thiglath-Pileser föreskrifvet
mönster[2]. Här Var icke fråga om en plundring af templets
skatter — det fick behålla sitt guld och silfVer, likasom ock
sina öfriga tillhörigheter — ej heller om ett konstliebhaberi, ty
det präktigt arbetade „kopparhafvet“ fick qvarstanna i
templet, sedan det försetts med en stenpiedestal — utan alldeles
otvifvelaktigt om helgedomens rening från djursymboler. Den
assyriske furstens uppträdande mot dessa var en sporadisk
yttring af samma reformatoriska anda, hvilken i bibelns judiska
profeter erhållit en stadigvarande minnesvård och en
verlds-historisk betydelse, Af denna anda är ock berättelsen om
Aarons kalftjenst under ökenvandringen dikterad. Aarons
beteende framställes der, i enlighet med reformatorernas åsigt,
såsom ett affall från en bildhatande till en bilddyrkande
Jehovah-tjenst[3]; den förra uppträder såsom den ursprungliga,
medan förhållandet i sin historiska verklighet måste hafva varit
ett motsatt. Att de äldre profeterna besutto helt andra
traditioner om ökenvandringen än de i bibeln förvarade
genomskimrar ock det ryktbara stället Amos 5, 25, 26.
I trogen öfverensstämmelse med gammal-jehovismens
egenskap af soltjenst står den vördnad de gamla hebreerna egnade
berg och höjder. Bergen äro enligt uråldrig föreställning
himmelens grundfesten; deras otillgängliga, hemlighetsfulla, mot
solens och stjernornas banor uppstigande toppar, till hvilka
ögat med mystisk längtan blickar upp och finner än strålande
i dagens glans, än färgade i morgon- eller aftonrodnadens
sken, än döljande sig i täta molnmassor, äro de himmelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
