Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälningar af nya skrifter af W—g.(C.S.Warburg) - Smärre Dikter af Friedrich von Schiller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Väl jag känner det redan uti min själ och mitt sinne
Kommande varder den dag, då det heliga Ilion faller,
Priamos sjelf och hans folk, den lansbeprisade drottens.
Dock ej sörjer jag så for Troernas stundande ofärd,
ej för Hekabes, ej för Priamos’ mäktige herrskarns,
ej för brödernas, hvilka, fastän talrika och tappra,
skola för fiendens hand dock döende falla i stoftet
som jag sörjer för din, när en kopparpansrad Achajer
förer dig tårögd bort, och frihetens dag dig beröfvar,
när på en annans befallning din väf i Argos du väfver,
ellér du vatten från Hypereia eller Messeis
hembar, högst ovillig, af hård nödvändighet tvungen.
8å skall mången då säga, som ser dig gjutande tårar:
detta var Hektors gemål, utmärktaste kämpens i striden,
hland hästtumlande Troer, då omkriDg Troja de stredo.
Sålunda mången skall säga, men dig ny smärta det blifver,
att en gemål, som träldomens dag afvänder, du saknar.
Må uppkastade jorden som död dock förr mig betäcka
än jag hörer ditt skri, när du bort i fångenskap släpas.**
(Johanssons öfversåttning af Hiaden,
<6Ae sången 441—465.)
För Andromache skulle orden ,,leende vill jag dö“ långt ifrån att
innebära en tröst, utgjort ett hån eller en obegriplig fras.
Så långt vår granskning. Det förträffliga och goda i
öfversättnin-gen är, som sagdt, det öfvervägande och vi skulle ej sysselsatt oss med
det felaktiga, om vi ej derigenom hoppats att få se detsamma undanröjdt,
hvarigenom den svenska allmänheten skulle komma i besittning af en
öf-versättning utaf Schillers dikter, som värdigt kunde ställas yid sidan af
några våra bättre nyare öfversättningar, t. ex. Kullbergs försvenskning af
Tassos Befriade Jerusalem och Talis Qvalis’ af Byron’s Don Juan — det
sistnämnda troligtvis det hästa i öfrersättningsväg, som vi på vårt språk ega.
För att gifva våra läsare ett prof på den metriska fnlländning, hvaraf
flera af herr Bjurstens stycken äro i besittning, anföra vi hans
öfversätt-ning af „der Abend“.
Afftnen.
Sänk, du Deliske gud — se, jorden törstar
Efter (len friska flagg, och nfönskan sipägtar,
Mattare fålarne draga —
Sänk din strålande vagn!
Hvem är hon, son) nr krystallene vågor
Leende vinkar dig? O, känner dn henne?
Raskare fålarne flyga;
Thetys till motes flig går.
Snabbt från vagnen ned uti hennes armar
Föraren springer. Amor tyglarne fattar.
Stilla fålarne dröja,
Dricka den svalkande flod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
