Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan-Teatern. En blick i medeltiden af D:r Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot charlataneriet på Öppen gata och under bar himmel, men
de öppnade sjelfva på samma gång en ny scen derför. Det
var kyrkan, guds hus, högkoret, altaret.
Yi ämna icke på detta ställe skrifVa historien om hela
det egendomliga slags dramatik, som nu uppstod och
efterhand utvecklade sig i vidunderliga former i skydd af
prester-skapets vingar och under kyrkahs auktorisation. Vi nödgas
deremot förutsätta hos läsaren sjelf någon allmän kännedom
om alla dessa medeltidens kyrkliga „ uppträd en, “ (sorgespél,
farcer, pastoraler, allegorisk opera, m. m., allt blandadt om
hvartannat, allt inom sin art skäligen fritt och regellöst), i
litteraturhistorien mest bekanta under namnen ,,Mysteneru och
„Moraliteter,“ (äfven „Officier,“ ,,Miracler,“ o. s. v.) Sjelfva
den kristna liturgien var redan från de äldsta sekler hållen i
en icke så alldeles obetydligt dramatisk stil, kyrkan hade alltså
ifrån böljan ett ganska naturligt uppslag till gudstjenstens
ytterligare utveckling i riktning af skådespel. Af grunder,
som ofvanför blifvit antydda, slog den sig snart härpå med
en viss gifven tendens. Det låg häruti onekligen en logik på
sitt sätt. Man behöfde församlingen, man måste då icke skrämma
den ifrån sig med allt för mycken ascetisk stränghet och allt
för bistra miner; menigheten fordrade att blifva road, — det
var tidens oafvisliga anspråk, — den hade redan tillräckligt
mycket att sucka öfver, martyrernas pinoshistorier förutan,
nåväl! man skulle söka att underhålla den enligt dess egen
smak, det var det enda sättet att draga den till sig och att
fästa den vid sitt, kyrkans, intresse, man skulle möjligen under
allt detta så småningom lyckas att äfven vänja den vid
kyrko-satserna, att innöta hos dem hufvudbegreppen af den enda
saliggörande läran, man skulle, med ett ord, på ett behagligt
och tilltalande sätt göra alla dessa arma, syndiga menniskor
till rättrogna, om icke precist till helgon. Och sålunda se vi
då prester, munkar, abbéer, biskopar täfla med hvarandra om
att blifva massans „maitres de plaisir,“ författa mer och mindre
liturgiska skådespel, der man förut endast egt en mer och
mindre skådespelsmessig liturgi, sätta dessa dramatiska kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
