Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan-Teatern. En blick i medeltiden af D:r Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Här ingen tvekan plats skall få,
här intet dröjsmål råda må, ,
att på den rätta vägen gå,
från villor skiljd....
Allt hedniskt lemnar jag derför,
och nu blott Jesu jag tillhör, ‘
som dylika mirakler gör,
så huld och mild.“
t ^
Och härmed faller ridåen; hvad säger jag? härefter tager den
egentliga gudstjensten för dagen sin början.
I allt detta ligger nu onekligen något ytterst naift, som
till och med skulle ha sin älskvärda sida, så framt ej biafsigten,
den rent prosaiska beräkningen, vore der så genomskinlig.
Men der ligger äfven något annat, något af en verklig komik,
i hvilken man på långväga håll redan kan skymta Moliére;
och i sjelfva verket utgöra medeltidens moraliteter och
my-stérer också det första embryot till icke blott Moliére å ena
sidan, utan äfven till Shakespear å den andra, det vill säga:
till hela den moderna dramatiken. För kyrkan egde de, som
vi redan visat, den afgörande betydelsen, att presterna genom
dem fingo fullt hus och att massorna genom dem höllos i
humör. De voro visserligen icke det enda medlet,{hvarigenom
kleresiet under medeltiden sökte omvända „barbarer“ och
derefter af sämma omvända syndare skapa ett allt större och
större efterhäng, massor att icke blott vidare operera på, utan
äfven att vid påkommande tillfällen operera medy men de voro
det i psykologiskt afseende märkvärdigaste och de voro
der-jemte utan allt tvifvel ett i stort vida verksammare, än både
anatemer och absolutioner. Sedan genren en gång hade gjort
lycka och visat sig fullt ändamålsenlig, gällde det endast att
flitigt bearbeta den, samt att härvid aldrig förbise vigten af
att lämpa sig efter vexlande tider och vexlande publik. I
detta fall gick medeltidens presterskap långt, man måste
med-gifva det. Der tidsomständigheterna så fordrade och der
åhörarn es skaplynne var sådant, att det måste behandlas med
utomordentliga medel, der tvekade mystéremas kyrkligå för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
