Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkan-Teatern. En blick i medeltiden af D:r Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta „nuntiabo populo,“ (jag skall anmäla det för folket)
är i sjelfva verket i hög grad betecknande. Det är säkerligen
icke endast en väl inpassad komplimang åt den massa, för
hvilken dessa skådespel voro särskild anrättade som en
lock-mat, det har en djupare liggande betydelse och tecknar hela
tädehyarfvets sociala tillstånd i fråga om skipande af rätt och
lag. Från ett godtyckligt Öfversittare-regemente uppifrån är
det till Lynch-justicen nerifrån blott ett steg och i en tid, då
rätten sällan gafs åt den som kom att tigga deroin, bléf det
de förorättades vana att taga sig den.
Röfvarbandet, fruktande för folket, om ej precist för
helgonet, kryper bäfvande tillbaka och lägger skatten åter der
den blifvit stulen. Hedningen, Barbarus, som under detta
vändt ryggen till, blir näturligtvis ytterst öfverraskad, då han
straxt derpå, vid att ånyo granska helgonbilden, ganska
riktigt finner sitt dyrbara schatull stående bakom bildstoden. I
strålande glädje sjunger han nu: j
i
„Kiöi visus fallitur,
jo en ai!
Thesaurus hic cernitur,
de si grant merveile en ai!“
Det blir en fröjd och en salighet! Han fortfar:
„Allt är kommet åter här,
ser man på!
Ej det min förskyllan är,
ett underverk det vara må!i{
Han kastar sig för Sankt Niklas’ fötter och tackar honom for
hans välsignade goda vakthållning, alternatift åtminstone för
det underverk, han presterat. Helgonet svarar honom med
stor värdighet, i några latinska strofer af en pompös
vers-byggnad, om ej precist af ett fullt klassiskt språk, att äran för
underverket tillhörer gudi allena, men att han, Barbarus, hu
Ögonskenligt må kunna inse, att „Christi namn är det enda,
som han hädanefter må åkalla. “ Barbarus, öfvertygad, svarar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
