Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Notiser - Dexilées' Monument i Athen - Arkeologiskt fynd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yrket. Vid tjugo års ålder blef han medborgare och soldat. Det var
således vid denna tidpunkt af sitt lif, som vår hjelte föll, likasom de unga
män, som skördades i begynnelsen af peloponnesiska kriget och hvilkas
beröm Perikles i sitt minnestal sammanfattade i de rörande orden: „Året
h^r förlorat sin vår.“
Till förklaring af monumentets betydelse lemna Pausanias och
Xeno-phon oss åtskilliga upplysningar. Pausanias uppräknar i tjugonionde kapitlet
af Ättika de grafmonnmenter, som funnos på vägen från staden till Akademien.
Bland dessa omnämner han särskildt dem, som man upprest öfver de vid
Korinth fallna. Han underrättar oss vidare om att här är frågan om den
ryktbara bataljen vid Korinth, der Lacedemonierna slogo en bär,
bestående af Korinthier, Argiver, Athenare och Boeoter. Xenophon gifver
(.Hellen. IV 2. 9—23) en utförlig berättelse om denna strid; Demosthenes
kallar den för det stora slaget och Lysias förtäljer att Athenarne i
densamma förlorade mycket folk. Enligt Xenofon tvungos Athenarne,
som öfvergåfvos af Boeoterna, att ensamt uthärda striden och leverera
batalj på en tidpunkt, då deras här olyckligtvis var splittrad i tvenne
afdelningar. Den ena af dessa kårer, bestående af krigare från endast 6
tribu8, omringades af Spartanerna och nedhöggs utan försköning, medan
den andra var sysselsatt med fiendernas förföljande.
De fem ryttarne hafva säkerligen hört till denna kår, som var skild
från den öfriga armeen och af bundsförvandterna lemnades till offer åt
Spartas oförsonliga hat. Förmodligen häntyder inskriften på någon för oss
obekant episod i striden, på någon handling af uppoffrande hjeltemod,
liknande de båda Deciernas i ltom eller Chevalier d’Assas’ i Frankrike.
Måhända offrade sig de fem ryttarne, för att rädda återstoden af hären;
kanske sökte de uti fiendernas leder frivilligt döden. Athenarne ville
hedra ett hjeltemod, som historien glömt att införa i sina häfder; de ville
genom varaktiga monumenter helga minnet af dem, som för fosterlandet
lidit en ärofull och förtidig död. Det gifves, som Montaigne anmärker,
„des pertes trioraphantes å 1’envi des victoires.“
Genom en af de lyckliga tillfälligheter, hvilka i allmänhet mindre
an man tror sällan inträffa på Hellas’ så ofta utplundrade och ändå så
monumentrika mark, har dessa hjeltars grafvård ända till våra dagar
bibehållits under de jordhögar, som uppbära kyrkan Hagia Triadha. Dessa
utgöra, enligt en snillrik hypothes af Rhangabé, qvarlefvor af en agger
(jordvall), som uppkastades af Sylla under Athens belägring. Sålunda
har förödmjukandet af Athenare som vanslägtats från sina förfäder bidragit
till att rädda en af minnesvårdarne om dessas mod och ära/*
Arkeologiskt fynd. Revue Archéologique meddelar efter en normandisk
tidning följande märkliga upptäckt: „TJnder Mars månad 1863 var en
man vid namn Guilbert sysselsatt med att uti Audrieu, nära Seulles
stränder, upptaga materialier till vägarnes lagning och påträffade på icke mera
än 50 å 60 centimeters djup qvarlefvorne af ett raenniskoskelett, i hvars
närhet befann sig ett horn af en hjort, hvilket låg nära bredvid lårbenet;
samt högre upp på något afstånd från hvarandra, tvenne yxor af flinta;
vidare en huggtand af ett mycket gammalt vildsvin (denna höll 13
centimeter i omkrets), samt slutligen ett stycke af en flintknif, hvaraf ej mera
än 8 centimeter och hälften af bladet återstodo. Detta, som vid öfre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
