Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomen och Poesien af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mådde, och om det behöfdes, bidraga att underhålla dé ungas
mod, deras sångaremod midt uppe i en tid, som just derför
att den är utsatt för så många frestelser att affalla från skön*
hetens rätta dyrkan, väl behöfver alltemellanåt erinras om de
lifvets högre makter, hvilka i sången hafva sitt uttryck. När
allt kommer omkring, så är jemnvigten dock det vigtigaste här
i verlden. Godt, om vissa tiders barn försaka all den glädje,
som sång och konst förmå gifva, för att egna sig åt lösningen
af uppgifter, hvartill så mångas krafter behöfvas; men Vesta*
flamman i sångens tempel slocknar dock ej, utan att det
der-vid uppkommande mörkret låter dem gå vilse på ett och annat
håll. Jemnvigten rubbas. Betydliga ansträngningar skola sedan
behöfvas för att få den i ordning och en hel del krafter
der-igenom förslösas. Vi svenskar åtminstone ha i detta fall mycket
att besinna, vi de våldsamma reaktionernas tröga folk.
Lika långt alltså som vi för vår del äro ifrån att vilja
bidraga till att söka upprätthålla krediten för dessa
tankelättjans vaggvisor, dem mången är svag eller lättsinnig nog
att för rimmens och de gamla frasernas skuld hedra med
namn af poesie, — lika gema sätta vi högsta möjliga värde
på hvarje perla, som oemotståndligt växer fram i de af dagens
stormvågor oftast slutna verkliga skaldesinjienas inre. De
„nio signaturernas^ diktsamling innehåller en och annan sådan
perla, och det är med anledning deraf vi funnit oss manade
att egna en stund till några betraktelser deröfver.
Signaturen W—R har i en liten enkel, naturlig teckning
i obunden form, kallad „Filosofens morgondrömmar,u framställt
några taflor ur Platons ungdom. Man tecknar icke sådana
taflor, taflor med sådana, om äfven blott antydda,
själsinteri-örer, utan att sjelf i någon raon hafva erfarit de själsrörelser,
hvaromkring berättelsen vänder sig. Denna teckning, i sig
sjelf ett litet konstverk af en viss själens oskuld, af enkelhet
och sanning, är tillika betecknande för den „eviga ungdomens“
stad. Ty, — för att vid detta tillfälle hålla oss till den
nämnda diktsamlingen endast såsom varande ett uttryck of
ungdomens ingifvelselif i våra dagar, — det är just detta själens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
