Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomen och Poesien af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sökande efter sig sjelf och sin verksamhetsrigtning under den
heliga perioden för sjelfmedvetandets vaknande, dess
sjelf-eröfring och dess eröfring af hela verlden, som karakteriserar
ungdomen. Alla hafva vi engång under de glada, de
drömglada åren i studiernas stilla gårdar och stilla stunder lefvat
under detta ingifvelsens högtryck, alla hafva vi en gång
svärmat, såsom det heter, för det högsta i alla rigtningar, gifvit
oss sjelfva löften att offra allt för medverkan till sanningens
och skönhetens verldsvälde, med ett ord, varit unga så som
Aristoteles och Simmias i W—R:s teckning voro det på sin
tid och såsom millioner ynglingar både före och efter dem
varit och de nio signaturernas ungdom ännu i dag är. Vi
skulle ovilkorligen hafva förlorat oss sjelfva, svikit oss sjelfva
och våra löften både de tysta enskilda och de offentligen
uttalade, om vi icke skulle hafva någon del af vårt hjertas
ljudbotten mottaglig för dessa ungdomens röster. Vårt arbete,
huru nyttigt, hur klokt, hur väl beräknadt efter samtidens
fordringar det än må vara, skulle dock, om vi tappat bort
tråden, vid hvilken vi ledas tillbaka till denua den ständiga
pånyttfödelsens källa i vårt inre, hvari alla ungdomens minnen
speglas och hvarur hoppet ständigt föryngradt uppstiger, vara
ett, om icke sjukt arbete, dock ett ensidigt eller åtminstone
icke något skapande, icke något frambringande eller
framåt-gående arbete. För vår del glädja vi oss åt att denna källa
ännu icke är hos oss uttorkad, och vi glädja oss med dem,
hvilkas hda ) verld ännu vattnas från den källan. Vi känna
oss tacksamme för de blomster som, vuxna på bräddarne deraf,
bjudas oss till minneströst och ny förhoppningslust af dem,
som ännu äro i de år, då himlen ännu är hög och hela
verlden idel skönhet och eröfringarnes hopp ännu i ostörd segeryra.
Ett sådant slags intryck har den lilla diktsamlingen derina
vinter från Uppsala gjort på oss. Vi hafva länge nog haft
anledning att frukta det sången dött ut på ,.Fyris* strand,“
hvarifrån man så länge förr hade varit van att få höra den.
De nya tonerna, som nu bröto sig fram bland det der
poetiska julmarktschreieriet, syntes oss visserligen ej vara ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
