Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens magi I. Inledande blick på medeltidens verldsåskådning och dennas historiska uppkomst af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En mängd af de besynnerliga företeelser, som göra
medeltiden så olik den föregående helleniska bildningen och den
efterföljande nyeuropeiska, eger i hans verldsåskådning sina
rötter. Det är ej en tillfällighet, att vi å ena sidån uti
Greklands historia möta så mång& harmoniska gestalter med lugn
lefnadsglädje i sina anletsdrag, samt å andra uti medeltidens
så mång& dystra eller öfverretade väsen, drypande af blod ur
sjelfslagna sår, feberglödande af mystiska känslorus — ej en
tillfällighet, att den ena åldern älskar de förre och förevigar
dem i sina hjeltegalierier, medan den andra beundrar de
sednare och i sina legender framställer dem såsom heliga
förebilder. Én slump är det ej, att Hellas’ konst speglar en skön
mensklighet, under det medeltidens helst dväljes i det
vidun-derliga och kastar sig mellan ytterligheterna af ett hemskt
allvar och en vild komik; ej en slump, att grekens vetenskap
är r&tionel — att han i logiken uppdågar kathegorierna och i
sin geometri uppför den mest fulländade byggnad af sträng
bevisning, då deremot medeltidens vetenskap är magisk — är
korrespondenslära, astrologi, alkemi och besvärjningskohst.
För greken var verlden en harmonisk enhet, öfver sjelfvé
gudarne herrskade fömuftsnödvändighetén, höljd i ödets slöja.
Mythens brokiga tilldragelser lågo i ett afiägset fjerran; de
bundo icke ens skaldens fantasi, då han med dem sysselsatte
sig, än mindre mängdens tro, aldraminst tänkarens forskning.
Företeelserna, framställande ett ostördt sammanhang, inbjödo
till betraktelser, åt hvilka man kunde egna sig desto ifrigare
som ingen förmenade sig hafva till skänks erhållit ett redan
fullfårdigt system af uppenbarad sanning, och desto friare som
ingen myndighet nödgade den enskilde välja mellan ett dylikt
system och helvetet. På förståndets förmåga att intränga i
tingens väsende tviflade man i allmänhet icke, emedan ett
syndafall, som skulle upphäft denna förmåga, ej kommit till
grekens kunskap. Hvad vetandet beträffar stod man således
på den inre myndighetens ståndpunkt. Så ock i afseende på
sedligheten. Man var öfvertygad, att de drifter, som befrämja
samlefnadens lycka, vore goda; att de, som icke motverkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
