Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens magi I. Inledande blick på medeltidens verldsåskådning och dennas historiska uppkomst af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke är att förtro sig till. Ej heller har personligheten längre
tyngdpunkten inom sig sjelf. Menniskan är då i högsta behof
af en sådan räddningsanstalt som kyrkan, hvilken lärer henne
hvad det gudomliga godtycket bestämt såsom godt och hvad
såsom ondt; medelst sakramenternas öfvernaturliga nådemedel
förlänar henne motståndskraft emot det onda och förlåter hvad
hon, det oaktadt, felar. Härmed är den yttre myndigheten
satt i den med sina rötter uppryckta inres ställe. Det slags
ideal af mensklig fullkomlighet, hvilket under sådane
förhållanden blir möjligt, måste framställa den fullkomligaste
underkastelse under denna yttre myndighet, med andra ord: ett
oaflåtligt bemödande att förlama den egna viljan, det egna
förståndet, de egna drifterna. Det slags forskning, som dock
blir möjlig och verkligen uppkommer, emedan
förståndsverk-samheten städse söker binda de emottagna föreställningarne i
ett sammanhang, ställer sig på myndighetslärons grund och
antager hennes öfvernaturliga karakter. Att medeltidens ideal
är asketen och hans vetenskap magien beror på hans
dualistiska verldsåskådning och dennas egendomliga beskaffenhet.
Medeltidens dualism härstammar från Persien. Det är
Zoroasterlärans idé, som efter lång kamp med den grekiska
enhets-åskådningen slutligen intränger i vesterlandet och
fullständigt besegrar det. Denna österlandets segerrika strid med
Europa är summan af historien mellan Cyrus och Konstantin.
De yttre händelser, som uppfylla de nämnde århundradena,
vinna sin rätta betydelse, när man uti och bakom dem skönjer
de begge idékretsarnes brottning. Osynliga schackspelare,
framskjuta de mot hvarandra sina omedvetna pjeser på
historiens bräde.
På Cyrus hemsänder de israelitiska fångarne från
Babylons elfver till Morijah berg, förvärfvar han åt dualismen den
vigtiga flankställning vid Medelhafvet, hvilken många
århundraden derefter visar sin betydelse för stridens utgång.
„Ve-dersakaren“ (Satan), som uppdyker någon gång i gamla
testamentets yngsta, under persiska inflytandet författade skrifter,
för att i den rabbinska litteraturen spela en allt mer omfat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
