Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens magi I. Inledande blick på medeltidens verldsåskådning och dennas historiska uppkomst af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt. Alexanders seger var krigarens, ej lärjungens af den
nyktre Aristoteles. Den judisk-alexandrinska filosofien blomstrar
upp, och gnosticismen, denne vidunderlige bastard af specifikt
skilda verldsåskådningor, är redan aflad, då i Palestina
kristen-domen uppstår, med sig införlifvar judendomens ur
Zoroaster-läran flutna dualism och går ut att med trons vapen öfvervinna
verlden.
Under tiden har Rom utbredt och befås tat sitt verldsvälde.
Nationaliteterna hafva blandats med hvarandra; deras gudar
inflyttats i samma Pantheon; deras idéer korsats. Verldsväldet
har, för att hålla sig uppe, måst centralisera sig i despotism
af österländsk art, de fria statsformerna hafva fallit, filosofisk
skepticism och eudemonism inom de bildade klasserna upphäft
de ärfda religiösa föreställningame. Allt detta, jemte sitt
bi-hang af sedeförderf och materiel nöd, har bearbetat
vester-landets jord för emottagande af den nya religionens utsäde.
Tomheten och eländet låta motsatsen mellan ideal och
verklighet, mellan godt och ondt tydligare framstå äfven för de
monistiska folken. Dualismen, sålunda förberedd i tänkesättet
och känslan, utbreder sig i kristlig form med oemotståndlig
styrka öfver de romerska provinserna. De fattiges och
förtrycktes oräkneliga massor hängifva sig åt „barbarernas och
Österns filosofi“ (såsom en grekisk tänkare kallade
kristendomen), emedan de der återfinna sin erfarenhet af lifvet och
bekräftas i sitt hopp om förlossning.
i
Deni hellenisk-romerska hedendomen gör fruktlösa
mot-ståndsförsök. Förföljelserna från statens sida endast påskynda
kristendomens utbredande. Hvad staten ej kan uträtta skola
kanske sjelfva den hedniska kulten och den helleniska;
filosofien förmå. Dessa, förut hvarandras fiender, försonas inför
den gemensamma faran. Antikens slocknande lampa flämtar
upp i en klar låga, då djupa och rena andar, hvilka annars
föraktat mythema som en skadlig vidskepelse, nu omfatta dem
såsom symboler af höga sanningar. Filosofien går såsom
ny-platonism till strids mot kristendomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
