Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens magi I. Inledande blick på medeltidens verldsåskådning och dennas historiska uppkomst af Victor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snarare bör såga: „jag tror derför att det är otroligt, befängdt,
omöjligt“ (yttrande of samma kyrkofader). Förgåfves utbrister
den döende Glemens: „Äfven om filosofien vore af djefvulen,
kunde Satan bedraga menniskoma blott i dr>en af en ljusets
engel; han måste genom skenet af sanning, genom blandningen
af sannt och falskt locka menniskorna; man bör derför
uppsöka och erkänna det sanna, från hvem det än må härröra...
Och äfven detta meddelande till hedningarne kan blott hafva
skett efter Guds vilja, måste alltså vara inbegripet i Guds
uppfostringsplan med menskligheten . . . Om man tillskrefve
Satan oordningen och synden, huru oerhördt att då göra
honom till förlänare af en god sak, filosofien! . . . Gud gaf
judarne lagen, hellenerna filosofien såsom förberedelse till
Kristi ankomst. “ I sådane ord klingar från Clemens’ läppar
det sista bortdöende ekot af hellenisk humanitet och bildning!
Det är ej en tillfällighet, att Clemens och Origenes tillika med
filosofien söka rädda monismen, såtillvida som de förkasta
helvetesstraftens evighet samt antaga, att djefvulen slutligen
skall blifva god och Gud blifva allt i allom. Men en sådan
åsigt kunde ej vinna gehör i en tid, då kristendomen, blott
derför att han sjelf ännu icke var nog skarpt och följdriktigt
dualistisk, kände sig sväfva i fara för den fullt konseqventa
och genomförda dualism, som, bärande Manis namn, än en
gång från persiska gränsen frambröt mot Europa. Manikeismen
blef väl till skenet öfvervunnen, men en af dess förre
anhängare, Augustinus, ingöt i kyrkan dess ande. Under det
århundrade, som följde på honom, förstörde den germaniska
folkvandringen med de sista skolorna de sista spåren af
gre-kisk-romersk bildning. Barbarerna kristnades, oftast medelst
ståt och bedrägerier; deras naturgudomligheter nedsattes,
likasom förut Olympens innevånare, till onda demoner. Hvad
som var före kyrkan och utanför kyrkan: de omvända
nationernas fäder och minnen — allt detta vardt fördömdt och
hän-fördt till den onda, principens verld. Den österländska
dualismens herravälde i Europa blef fullständigt. Och så inbröt
medeltidens långa natt. Sex århundraden skilja Proklus, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
