Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flykten från Siberien af Orvar Odd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid detta namn — i kretsen der kring grytan
en ntaf skuggorna spratt ögonblickligt,
mekaniskt, till, som när en nerf man rör.
Väl röjde sig ej oron stort på ytan,
sin min beherrskade han ganska skickligt,
men som en slägga slog det innanför.
Han bröt sitt bröd; han ena hälften räckte
åt fogelfangarn stumt. Till tack den1 lille
gaf blott en blick.... O, gud! hvad låg i den?
— Men i detsamma klockan åter väckte
till lif de döde. Ingen tid man spille!
Till städ och bälgar alle man igen!
På grafvens tystnad afgrundsstojet följer
ånyo; vildt det dunkar, slamrar, hviner!
Dock fogelfangarn blir i rummet qvar;
med ludna kragen öronen han höljer,
han sticker fingret i dem, tusen miner
han gör och som en tosing kring han far.
Men för sig sjelf han tänker, — o, en tanka,
så hemlig som hvad göms i jordens kärna! —
„Jag funnit honom!.... lycka!... .det år hän!u
Och åter ses han framåt vagga, vänka,
(en nådig blick från fogden: „Gå der gerna,
ditt skogstroll!“) mellan städen af och an.
An stannar han vid en, än vid en annan,
han grimacerar, på försök han språkar,
men larmet öfverdöfvar hvarje ord;
då skakar han sitt hufvnd, slår på pannan,
med fingerspråk anfäktar sig och bråkar.
„Nej, se på den! han är ju rent förgjord!“
Så kommer ändtligen han helt naturligt
just dit han vill. Han står vid smedens sida
och glor och nickar: „Tack för gåfvan, vän!
hihi!“ Derefter lyfter han finurligt .
sin lilla arm, — „se, jag kan också smida!“ —
— så stånkar han, — så skrattar han igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
