Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flykten från Siberien af Orvar Odd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vakt, hejducker! huset ligger sprängdt!
— fången fri! — Det hade knappt ni tänkt;
när härnäst ni stänger björn i koja,
glöm då ej det bästa: jérn och boja!
Eller kanske, att i morgon dag
jag från städet med ett väldigt tag,
— än i denna magra hand är sena, —
rycker jernet, glödhett som det är,
slungar det mot dessa bödlar der,
dräper derrned blixtsnabbt först den ena,
låter så med hammaren den andra
samma väg åt samma afgrund vandra?
— Knektar i gevär! Der är revolt!
kula i musköten, knif i kolt!
Smedjan reser sig!... Fort, sträck på benen!
med en salva skall förändras scenen.
Vanvett! — Heldre’ då min panna spränga
sjelf mot denna stock! Ej mod är detta,
men förtviflan, djurets raseri.
Ödets dommar falla stundom stränga,
men att lugn mot pröfningarna sätta,
härda ut, — det ligger mer uti.
Icke den är stark, som vildt sig kastar
utför ättestupans häll i blinde,
— bragd, att endast sjuka hjernor dåra!
Den är stark, soni, hur man tyngden lastar,
bär den, stolt och upprätt. Så vi binde
våldets händer, vi, ej våldet våra,
i
så vi öfvervinnarn öfvervinne,
— trampade i stoftet, lyfta pannan
vi ett hufvud högre dock än
segern, den är här, den är härinne
i vårt bröst, i hjertelag och sinne,
oss den tillhör, oss och ingen annan,
oss triumfen och victorian!....
Åter — hoppet! Tjuserska, som smeker,
likt en ijerran valdthornsmelodi
eller trastens sång, när, glad och fri,
hon i furuskogens toppar leker!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
