Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om det gamla skolsystemets faror af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I alla andra varelser verkar den blindt. Hos menniskan
har den fått syn. Denna kallas hennes sjelfmedvetande, och,
med andra ord, äfven ljus i förståndet. Hennes vilja är
sålunda icke blindfödd. Verkar den äfven i barndomen mera
såsom en sjelfvisk, d. v. s. blind kraft, — att den dock ej är
blind, bevisas deraf, att första ord af en högre sanning som
träffar det till medvetande vaknande barnets själ öppnar dess
viljas, dess samvetes Ögon. Och derför heter det: ljus i
förståndet ock helighet i viljan.
Ali vilja som icke är medveten är drift. Och driften,
fastän den kallas stark, — hvad förmår den dock emot den
vilja, som ser hvad den vill och hvad den bör vilja!
Hela verldshistorien är den viljans historia, och denna
visar, att intet förmått stå emot den viljan. Saken är denna;
i och genom viljan, den s. k. fria viljan, den i sin finhet
medvetna viljan verkar den makt, som styrer verlden, såsom
genom sitt redskap här på jorden. All ingifvelse är en rörelse
i viljan. Och förbindelsen mellan den makt, som gifver och
ingifver, samt viljan, som mottager och utförer det mottagna
budet, kallas rdigion.
Religionen är således viljans sak. Den enskilda
menni-ska, som ej har en stark vilja, är redan derigenom svag i sin
religion. Det folk, som ej viU med allvar och kraft, kan
aldrig vara ett religiöst folk i högre mening.
Dessa begge saker, vilja och religion, äro blott olika sidor
of en och samma sak. Religionen är den heliga viljans
arbetssätt, dess verkningssätt.
All vilja, som ej så arbetar och så verkar, är icke vilja
i ordets sanna mening, utan är sjelfviskhet, är drift.
När vi derför tala om en stark vilja hos den enskilda
menniskan, så mena vi icke blott den ursprungliga råa
viljekraften, utan denna viljekraft, under den enskildes
Jacobs-strid med allmakten, på en gång stärkt och tämjd till
medveten, fri, helig kraft, icke erkännande någon annan kraft sig
öfvermäktig än den, hvaraf hon sjelf är blott en gnista,
nem-ligen det eviga förnuftets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
