Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om det gamla skolsystemets faror af Olof Eneroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarochen må nu tänka sig dessa sanningar efter sitt för*
stånd, — det vissa år, hvad som väl hvarochen inom sig sjelf
erfarit, att viljan är det första i allt, att viljan är hans högsta
kraft, att hela hans lif och alla hans öden bero, så vidt
nemligen som de på honom bero, af hans vilja, att viljan ger
honom hans karakter, hans plats här, i verlden, hans plats uti
historien, det vare sig det tysta hemmets, eller det mindre
medborgaresamfundets, eller nationens och nationernas.
Men är det så, — och hvem tviflar väl derpå? — så är
det klart, att all uppfostran egentligen och först och främst
bör vara viljans uppfostran. All annan uppfostran, den må
skattas aldrig så högt, betyder föga eller intet i jemförelse
med den uppfostran.
Det är väl värdt, att vi svenskar, som, vi må tänka och
säga hvad som helst om oss sjelfva, dock onekligen hafva en
stark inbillningskraft att bekämpa på det den icke må blifva
vår vilja öfverlägsen, — att vi svenskar, säger jag, söka göra
oss klart, huruvida vår viljans uppfostran är sådan den borde
vara. Det är ett ämne för dagen,i sammanhang med
skolfrågan; men det är ock ett ämne för alla dagar, för hela
lifvet; ty den uppfostran upphör aldrig.
Är vår uppfostran sådan som den borde vara? — Detta
är frågan.
Ja, skulle man kunna svara, om viljan rätt uppfostras,
om således barnet, om ynglingen, om flickan först och främst
göras uppmärksamma uppå, att utan en fast vilja är det intet
med hela menniskan, samt om denna, viljas väckande,
stärkande, öfvande, pröfvande sålunda göres till förnämsta
föremålet för uppfostrans svåra konst.
Men tillgår det så? . . Har der icke kommit liksom en
mani, ett raseri öfver hela vårt folk, att sätta så kalladt
vetande, boklig kunskap, skollärdom öfver allt annat? . . Går der
icke öfver hela landet en med hvarje år växande klagan och
sjelfanklagelse, att folkets kraft förtäres i och med det upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
