Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Norrköping år 1800 af —d. —n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Också var det i dennes hand Öfverbefklet hvilade, om äfven
landtmarskalksstafven hvilade i Brahes. Ofverlägsen denne i
alla afseenden, var det icke underligt, att Toll förskaffade sig
inflytande på hans handlingar, och ett inflytande, alltför stort
för att kunna döljas. Dock vilja vi ingalunda härmed ha
förklarat oss anse trovärdiga de berättelser, hvilka of
parti-förbittringen utgafs såsom tillförlitliga bevis på huru långt detta
inflytande sträckt sig®6); vi tro, att Brahe egde förmycken
medfödd ädelhet för att tillåta sig „apportera Tolls näsdukar."
Men den förre patrioten, som nu åtagit sig att föra
regeringens talan emot forna vapenbröder i oppositionens leder, emot
yngre och djerfvare motståndare, angripne af nya tidens
politiska miasma — han behöfde ett stöd och ett kraftigt stöd;
ty med ett godt hjerta förenade han just icke ett godt
förstånd, och sjelfständighet saknade han alldeles®7). Toll blef
emellertid detta stöd, och han blef till och med mer än ett
7 i
sådant; han utvisade icke allenast på förhand de vägar, hvilka
landtmarskalken borde följa, utan då något hinder för
planernas utförande under förhandlingames lopp förekom, reste sig
alltid Toll och lade genom sina korta men tydliga anföranden
åter Ariadnetråden i Brahes hand. Adelns protokoller^bära
derom icke sällan vittne. Och endast på detta sätt förmådde
den svage landtmarskalken att hålla sig uppe i striden. Nu
blef endast hans dittills blanka vapensköld outplånligt fläckad;
men den glimmade ändå i nådens solsken, och dess egare
tycktes deruti hemta tillräcklig tröst.
**) Sköldebrand och Hamilton berätta t. ex. att Toll under riksdagen
låtsade göra sin cour för grefvinnan Brahes brorsdotter, den sköna men fattiga fröken
Koskull, och försäkra, att Toll derigenom ledde Brahe efter behag. — „Vid
riksdagens slut talte emellertid Toll icke mer öm sin inklination för fröken." Äfven
berättas, att om Toll ej förut hunnit instruera Brahe, så hade han alltid med sig
en hvit och en kulört näsduk; „då den ena i blinken upptogs, visste B. att vägra,
då den andra sväfvade i generalens hand, att bifalla begäran om proposition eller
annat dylikt." Se Biogr. lexikon 14, p. 329.
*T) Ofta fick han härför lida smälek. Bå t. ex. yttrade han vid en debått
på riddarhuset till en motsträfvig talare, J. £. Gripenwaldt: „Det är min rätt" . ,
men fick till svar: „Om det skulle vara Kongl. Majds nådiga befallning"...
Adelns prot. 2, p. 1248.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
