Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Norrköping år 1800 af —d. —n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som vi sett, hade flere af de forna patrioterna nu öfvergått
från oppositionens läger och samlat sig kring konungens banér. —
Vi märka bland dem, utom de ofvannämnde herrame Brahe
och Lantingshausen, särskilt grefve Glas Lewenhaupt och baron
Adolf Ludvig Stjerneld. — Härigenom hade de bragt arten af
sin tidigare opposition uti ett klarare ljus. Man kunde icke
gerna numera bedragas af deras förra fraser; man såg
tydligen, att de stridt emot despotismen för att värna icke den
allmänna friheten utan sina särskäta privilegier, icke folket
utan ståndet. Nu hade de emellertid fått en ny fiende,
farligare än den förra; ty rätten är starkare än våldet. Också
kände de sin svaghet, kände sitt behof af en mägtig
bunds-förvandt; och konungamagten, den enväldiga konungamagten,
blef deras enda tillflykt, blef den ^Egid, under hvars skydd
de rustade sig att draga i kamp mot det vidunder, som under
namn af folkets frihet giqk dem i möte.
Vi hafva redan tillräckligt framställt det nuvarande
sinnelaget hos den Brahe, som den 17 Februari 1789, yid Gustaf
den tredjes befallning till adeln att lemna rikssalen, högt
yttrade: „Jag går, icke!“ — vi skola se, att han nu gick huru långt
som helst på fjerde Gustafs minsta vink. Stjerneld åter, som
från sin arrest på Fredrikshof gifvit majestätet en ganska
begriplig varning genom sin anhållan, att få Humes historia om
Carl I Stuart sig tillsänd — denne samme man ordade nu
mycket om „nödvändigheten för en regent att stundom vara
tyrann, “ och uttalade utan förbehåll sin Önskan, att konungen
vid detta riksmöte ville taga några våldsamma mått och steg
och arrestera en och annan, som ville opponera sig emot dess
visa afsigter“M). Hans ifrigaste hjelpare under striderna på
riddarhuset var Clas Lewenhaupt, hvilkens nuvarande
rojalistiska nit icke kunde jemföras med något annat än hans
’*) Härpå berättas en friherre Bunge hafva svarat, att „i så fall borde
konungen ej heller släppa nt dylika gökar"; och lär Stjerneld af detta genmäle blifvit
så slagen, att hela hans vältalighet tagit ett plötsligt slut. —De la Gardie arkiv.
XX, p. 112.
Man påminné sig, ätt S. för sina riksdagsbedrifter ett och ett halft år suttit
inspärrad på Watbergs fästning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
