Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Tegnerid före Tegnér af Sturzen-Becker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rära fysiologi, liksom i och för ett fullt opartiskt bedömande
af samma epoks olika fenomener.
Det fanns redan under den gustavianska tiden en viss
ansats till någonting splitter nytt i vår svenska vitterhet. Man
har ofta helt och hållet förbisett, i allmänhet icke deråt egnat
titträeTdig uppmärksamhet, att det redan i de elementer, hvilka
då rörde sig, låg uppslaget till en verklig ny skola. Det kom
an på, hvilken af de två särskilda strömmarna, hvarom vi
ofvan talat, skulle slutligen vinna på den andra, och det må
erkännas, att lifskraftigheten fanns i större grad på den
ickeakademiska sidan, om än den äldre skolan ännu hade
fördelen för sig af gammal häfd och „god fart.“ Det må här
vara oss tillåtet att i förbigående citera oss sjelfva ännu en gång.
Vi hafva i den samma uppsats, ur hvilken vi började med
att anföra några rader, framkastat den frågan, huruvida icke
den nya litterära vextlighet, hvilken under Gustaf den 3:dje
uppspirade jemte och utom den s. k. akademiska litteraturen
och hvilken mot slutet af förra århundradet syntes vinna allt
större och större terräng, i sjelfva verket „snarare för liågon
tid förfuskades, än utvecklades, af den några decennier
sed-nare uppträdande Fosforismen, “ huruvida icke denna alltså
egentligen trädde mera störande, än befrämjande, emellan.
Någon skall utan tvifvel i detta vårt yttrande se en parodox,
men vi tro, att äfven denna omständighet dock förtjenar en
närmare undersökning. Frågan, i sin största enkelhet,
framställer sig sålunda: var och förblef icke Fosforismen, allt noga
seddt, endast en episod, inkastad midt i en handling, som,
strängt taget, icke beJiofde den ens för omvexlings skull?
Skulle icke, utan den, vår litterära utveckling gått helt lugnt
för sig och kommit utan alla omsvep, framförallt med många
polemiska ytterligheter sparade, ungefär dit den nu slutligen
kom i alla fall? Vi äro böjda för att tro det. Man skall då en
gång stadna vid att karakterisera hela den fosforistiska skolan
mindre som ett led i kedjan, än som en sten i vägen, hvilken
vår vitterhet nödgades hoppa öfver. Visst är, att i den mera
sjelfständiga litteratur, d. v. s. den från de gamlä traditionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
